Att utmanas och utvecklas

Det finns en trygghet i att alltid göra som vi tidigare har gjort. Att hålla sig inom ramen av det man klarar av eller har gjort tidigare gör att vi minskar risken att misslyckas. Ta dig inte vatten över huvudet eller håll dig till det du är bra på. Visst kan vi tänka och agera utefter det, men utvecklar det oss? Får det oss att bli bra på nya saker eller stärka våra svagare och starkare sidor?

 

Svaret på den frågan är i alla fall i mitt fall Nej. Ett väldigt konkret exempel på detta kan jag hitta på gymmet när jag kör styrketräning. En övning som jag kör varje gång är benböj. Sedan en tid tillbaka har jag kört med en och samma vikt pass efter pass. Varje gång kör jag lika många repetitioner som senast. Med andra ord gör jag exakt samma rörelse med exakt samma motstånd gång på gång. Jag kör ju denna övning för att bli strakare, för att utveckla min benstyrka. Men när jag aldrig höjer vikten stannar ju utvecklingen av. Vill jag utvecklas och bli strakare krävs ju att jag utmanar mig själv. Testar att höja vikten, eller köra fler repetitioner. Istället för att göra det har jag blivit bekväm, jag lastar på en vikt jag vet att jag klarar av, genomför den och så är det gjort. Risken att jag misslyckas är liten och jag har en trygghet i att det är lagom tungt för att jag med största sannolikhet klarar av att genomföra det.

 

Att utmana sig själv gäller inte bara styrketräningen och inte bara träning. I mitt fall blir det enkelt att översätta utmaningar och utveckling till träning. Men det kan lika gärna handla om annat vi vill utvecklas inom. Kanske är det matlagning, renovering, kroppskontroll, tankeförmåga vad vet jag. Men gemensamt för allt är att vi behöver utmanas för att utvecklas.

 

Jag tror någonstans att rädslan för att misslyckas gör att vi inte utmanar oss. Tänk om jag inte klarar av 5 kilo mer i benböj, eller om jag inte klarar av att laga den maträtt jag ger mig på, inte löser det svåra sudokut eller ramlar när jag försöker stå på händer. Ja, tänk om. Det skulle kunna hända. Men det skulle också kunna vara så att det går bra. Det är då vi utvecklas. När vi vågar prova och utmana oss. Ibland kommer man lyckas och ibland kommer man misslyckas, för att senare lyckas. Det enda man kan veta säkert innan är att om jag aldrig provar så kommer jag aldrig att lyckas eller utvecklas.

 

I elitidrotten är detta ständigt närvarande. För att nå upp till mina mål krävs det att jag utvecklas och blir bättre. Jag behöver både utveckla mina starka sidor och mina svaga sidor. För att göra det behöver jag utmana mig själv, jag behöver lyfta vikter jag inte gjort förut, köra längre pass än vad jag gjort förut, staka i tuffare terräng än förut, lära känna min kropp och mina tankar bättre än förut.

 

Jag har turen att ha personer runt om mig som stöttar mig och hejar på när jag tar mig an dessa utmaningar. Som har förståelse för att det ibland är en lång och tuff väg, men som ändå får mig att tro på det jag gör och att det är möjligt. Visst kan man ibland behöva höra att man är bra som man är och att det man gör är tillräckligt. Men det är de personer som tror på mig och får mig att vilja ta sig an utmaningarna som gör att jag utvecklas och når mina mål.

 

Så vad det än gäller, våga utmana dig själv, för det är utmaningarna, som i slutändan leder oss mot utveckling!

klarälvsloppet

I lördags körde teamet Klarälvsloppet, det blev bra utdelning, Emilia körde in som tvåa och jag som trea. Det var premiär för loppet som lockade över 700 startande. Loppet var 90 km långt och en väldigt platt bana, bara dubbelstakning hela vägen och aldrig någon utförsbacke eller uppförsbacke. Jag tror att loppet har potential att bli riktigt stort. Det sliter att köra så långa lopp men jag tror att det är väldigt bra träning till vintern att lägga in ett par rullskidlopp under barmarksperioden. Tävling är bästa träningen. Jag kände nästan direkt när jag kom i mål en konstig känsla i kroppen.  Kom in i omklädningsrummet och börja gråta.. Jag tänkte att jag tagit ut mig och det var därför jag kände mig illavuren och ont överallt. Åkte bilen hem och började ha småkäning i halsen. Unade mig en rejälv sovmorgon på söndagen och sov tills jag vakna (9.30), när jag vakna då kände jag mig helt överkörd. Ont i hela kroppen, visst det känns att köra 90 km men när man dessutom har en svidande hals och en täppt näsa…Känns det ännu mer. Knapra alvedon och gjorde det jag kunde för att försöka häva förkylningen men det gick inte denna gång så det har hittills blivit 3 dagar utan träning!! Första två dagarna gick ann men nu börjar jag klättra lite smått på väggarna… Men jag har lärt mig att inte börja för tidigt, risken är att det tar om och blir långvarigt. Har varit lite smått orolig över att jag körde loppet med en infektion i kroppen med tanke på vad det kan innebära.. Men det ska nog gå bra. Jag försöker ha is i magen och tänka positivt, hellre en förkylning nu än om en månad.  Har istället tagit det extremt lugnt och bara plockat lite bär.

Lite bilder från loppet som To-William-Lindström (T-W Media) tagit.

Intervallträning

Det finns så otroligt många olika intervallformer man kan bedriva. Jag försöker ha mycket variation i mina intervaller. Det kan vara svårt att hinna med att köra alla typer av intervaller som man gärna vill.. Jag kör oftast 2-3 intervallpass/vecka och ett impulspass utöver intervallerna. Dessutom vill jag gärna ha 2 styrkepass i veckan och något långpass. På rullskidor så är det stakintervaller uppför frösötornet som är favoritpasset. Det tar ca 10 min men kräver att man har någon som skjutsar ner oftast ställer pappa upp, ibland har jag kört med universitet. På dess intervaller kör jag oftast tröskel dvs runt 4mmol. När jag kör lite hårdare stakintervaller kör jag ofta dem på rullskidbanan, där får jag skidliknande terräng. Jag lägger mina flesta pass  på rullskidbanan under hösten. I sommar har jag inte kört så mycket renodlade löpintervaller. Utan har istället kört några löptävlingar och det har varit intervallerna på löpfronten. Senast i fredags var jag med universitet och körde 3000m. Det är ett väldigt effektiv och bra pass dessutom får man ett bra kvitto på hur man ligger till. 3000m test kör jag ca två gånger/år. Det blev inget pers denna gång men inte långt ifrån och kroppen svarade bra medtanke på att jag haft det lite struligt veckan innan. Istället för mycket löpintervaller har jag kört stavgång och hufs intervaller. Jag tycker de är väldigt bra för flåset och man får med överkroppen på dessa pass. Även där varierar jag dragen.. Ibörjan av sommarn körde jag mycket i almåsa 20min*3. Stavgång och hufs är de pass jag tycker flåset får jobba hårdast på. Som sagt varierar jag mycket. Senaste huffs passet körde jag 4min*6 och mellan varje 4min drag la jag in sprättande på 15 sek. Så totalt 30 sprättande. Bra för snabbhet och spänsten!  1 min drag uppför löpning eller med stavar är också brutalt jobbigt och ger ett riktigt syra påslag. Det var väl lite om intervaller. Har du inte mycket tid så satsa på att köra hårt och effektivt istället.

 

D-vitaminens dag

Tydligen har även D-vitaminen fått sin egen dag, och den är just idag. Jag tänkte därför passa på att skriva ett inlägg om just D-vitamin, som faktiskt är ett av få tillskott jag stoppar i mig. 

Vitamin D kan bildas när huden utsätts för solens strålar(UV-ljus). Vi kan också tillföra D-vitamin via kosten. För oss här uppe i Norden blir det svårt att tillgodose det rekommenderande behovet under årets mörkare månader, då vi inte får lika mycket solljus. Att få i sig tillräckligt med D-vitamin enbart genom kosten kan vara lite klurigt om man inte äter fisk flera gånger i veckan. D-vitamin finns nämligen främst i fet fisk, abborre och gös. Det finns även en del i vild svamp, ägg och D-vitaminverikade mejeriprodukter som mjölk, fil och margariner.

Det rekommenderade dagliga intaget är 10 mikrogram/dag. Under sommaren när vi kan ta till vara på solljuset, räcker det att vara utomhus en kvart 2-3 gånger i veckan för att tillgodose behovet. Men som sagt var räcker inte solljuset till under de mörkaste månaderna för att vi ska bilda tillräcklig mängd D-vitamin.

Det blir då extra viktigt att få i sig vitaminet via kosten. Trots att jag ovan nämnde några goda D-vitaminkällor är de inte självklart att vi lyckas täcka behovet. Mängden D-vitamin i abborre och gös är störst räknat per 100g då den uppgår till 20-30 mikrogram/100g. I feta fiskar som t.ex. makrill, sill och lax uppgår värdet till 10-20 mikrogram/100g. I ägg och berikade mejeriprodukter finns ca 2 mikrogram/100g. Vild svamp innehåller en hel del D-vitamin per 100g, nämligen 15-60 mikrogram, men detta är en annan typ av D-vitamin(D2). Denna D-vitamin är inte lika ”effektiv” som den D-vitamin(D3) som finns i fisk och mejeriprodukter och som bildas av solen. Därför behövs en större mängd av D2 för att den ska uppnå samma verkningsgrad som D3.

Varför behöver vi då D-vitamin? D-vitaminets främsta uppgift är att reglera kalkbalansen i skelettet. D-Vitamin ser till att vi tar upp kalcium från tarmen. Kalcium bidrar i sin tur till ett starkt och friskt skelett. På senare tid har det också visat sig att D-vitamin har en positiv betydelse för immunförsvaret.

Precis som jag skrev i inledningen är D-vitamin något jag tar tillskott av. Jag tar det inte hela året utan börjar någon gång i mitten på september och äter det sedan till slutet av april. Det är faktiskt så att sedan jag började ta D-vitamin tillskott för 3 år sedan har jag hållit mig väldigt mycket friskare under just vinterhalvåret. Kanske beror det inte enbart på det, men jag tror helt klart att det har en viss betydelse. Så äter du inte fisk dagligen, kan D-vitamintillskott vara något att överväga.

testlopp

I helgen var jag iväg och körde ett testlopp på 42 km. Starten gick i Rötviken på den svenska sidan och mål i Mebygda på norska sidan. Det var ett fint lopp så jag hoppas att det blir en ”riktig” tävling till nästa år.. Jag hade bestämt mig för att staka loppet och det gjorde jag.. Det var relativit platt men ändå ett par backar där det  hade varit naturligt att köra diagonal. Jag tycker jag stakat många pass i sommar och framförallt de hårda passen men ändå ajaj vilken träningsvärk jag fick. Jag och killarna jag var där med stannade kvar till söndagen för att springa en lång fjälltur. Jag var lite skeptisk till en början, ingen av oss hade varit där tidigare och några direkta leder att följa fanns det inte. Vi blev avsläppta på en grusväg och fick order om att följa ett igen växt fyrhjulingsspår som gick rakt in i skogen och över myrar. Det brukar kunna gå lite fort när man kör med killar, men jag kände att jag inte ville släppa dem… Jag vet att det finns mycket björn i det området och jag ville inte springa vilse själv… Vi löpte på och jag tog rygg. Några kilometer uppför i blöta myrar börja vi komma upp på fjället och oj så fina fjäll det var. Det är lätt top tre av de finaste fjäll jag sprungit på i Sverige. Tyvärr var min mobil urladdad så någon bild från tävlingen blev det inte.

Med snö under fötterna

Just nu är jag på plats i Torsby med Madshus för test av skidor. Det var väldigt kul och motiverande att få byta ut rullskidor och asfalt mot snö och skidor!

Det blir två intensiva dagar här i Torsby. En hel del skidtester och mycket information om både material och slipar av skidorna ska hinnas med. Så som sagt var intensivt och effektivt och framförallt, en välbehövlig motivationshöjare mitt i den ganska hårda höstträningen.

Det är inspirerande att lyssna på hur de jobbar för att utveckla sina produkter och gör allt för att få fram de bästa tänkbara skidorna. Det känns väldigt tryggt och motiverande för mig som åkare att de jobbar hårt för att kunna ge oss det bästa materialet!

Men det krävs också en egen insats för att få riktigt bra skidor! Först och främst en massa tester för att hitta rätt par. När det väl är gjort behövs en hel del jobb med de skidorna man valt ut. Skidorna behöver vallas in och jobbas med. En väldigt stor del av jobbet görs innan säsongen drar igång! Har man gjort det jobbet så har man en bra skidpark som man känner bra och proceduren inför en tävling blir väldigt mycket enklare!

Nu blir det god natt, så jag är pigg till nya tester imorgon 🙂

mattips

Nu när hösten är på ingång så fyller jag upp frysen med fjällfisk, älgkött och massa bär. Jag har turen att ha en pappa som jagar lite älg på hösten och fjällfisken köper jag av en som har tillgång till bra fiskevatten. Bären plockar jag lite själv men det tar lite tid och den mängd bär som konsumeras per år hinner jag inte plocka så därför köper jag det också.. Jag älskar bra råvaror och det är så stor skillnad på närproducerat kontra det man köper på ICA. Dessutom vet jag att djuren inte ätit antibiotika eller annat skit.  För mig har det alltid varit viktigt att äta mat som är lagat från grunden och inte något halvfabrikat. Men att laga bra mat tar tid och när man kommer in från ett pass så vill jag helst inte stå i köket flera timmar innan jag får mat. Scandic city i Östersund är guldvärd och hjälper mig att få näringsriktig mat till lunch. Här nedan kommer ett litet middagstips. Det var min lillasyster som bjöd mig på det i somras och efter det har vi hunnit äta det några gånger. Det går hur fort som helst att laga ihop, dessutom nyttigt och supergott.

Skala och koka tärnad sötpotatis samt linser. Stek aubergine med några mynta blad och tärna valfri melon. Blanda ihop allt och pressa över citron, olivolja, några myntablad och fetaost. Denna salad passer jättebra till biffar, hamburgare (istället för pomfritt), lax osv. Måste slå ett slag för sötpotatis rostade i ugn med lax, ligonsylt och en stor sallad, också väldigt enkelt och supergott.

Vill du ha en god efterätt så har somarens höjdpunkt varit hemmagjord glass (inte jättenyttig men så sjukt god och väldigt enkel!!!) recept:
5 dl vispgrädde
1 burk kondenserad mjölk
2 msk socker
valfri smaksättning (t.ex blåbär, vanilj, citron eller jordnötsmör. Jag gillar älskar vanilj  1-2 tsk vaniljpulver.
Gör såhär:
Vispa grädden (normalt hårt). Rör i kondenserad mjölk. Tillsätt smaksättning och socker och rör runt. Häll upp i en form och in in frysen i minst två timmar. Servera gärna med bär!

 

 

 

Ett kärt återseende av Grövelsjöfjällen

I Måndags åkte jag till Grövelsjön. Jag vann en vistelse där med tre dygns helpension när jag körde Raiden i vintras. Jag hade hoppats på några fina dagar med härligt höstväder och långa turer på fjället. Nu blev det inte så, vädergudarna var inte riktigt på min sida.

Som sagt var hade jag förhoppningar om långa dagsturer på fjället, mer inriktade mot vandring än träning. Men det var inget man var så sugen på när molnen och dimman låg tät över fjällen. Några få plusgrader, blåst och regn, gjorde istället att det blev mer träning än vandring. Men det var ju bra det också. Första passet blev rullskidor från Idre till Grövelsjön. Det var nog några som undrade vart ifrån jag hade åkt, när jag kom in rullande på parkeringen med shorts på. De flesta var mer påpälsade med regnställ, vantar och mössa. Men när jag började åka i Idre några timmar tidigare var det betydligt varmare. Tur för mig var bastun igång och det blev ett tag där för att tina upp lite.

Efter en helt otroligt god middag blev det inte så mycket mer gjort innan det var dags att sova.

Tisdagen började med ett intervallpass med stavgång i slalombacken, det blev ett bra och jobbigt pass  med både långa och korta drag. På eftermiddagen körde jag ett längre löppass. För att inte blåsa bort eller springa vilse på kalfjället blev det en runda längs med trädgränsen fram och tillbaka till Storsätern. Återigen väldigt glad över bastun och den goda middagen som väntade när passet var klart.

Onsdagen bjöd på lite mindre dimma och blåst men desto mer regn. Men nu trotsades vädret och det blev ett långt löppass runt Valdalsbygget och en liten vända mot Lövåsgården. På eftermiddagen stakade jag mot Idre och tillbaka, visst, det regnade, men det var ändå ganska skönt. På något vis uppskattade jag att vara där mitt ute i ingenstans, helt ensam, stavspetsarnas slag mot asfalten, vetskapen om att morgondagen skulle bjuda på en vilodag.

Innan jag åkte hemåt på Torsdagen blev det en liten kort vandring med lunch på fjället då det var klart och fint väder. Lite typiskt att det kom när det var dags att åka hem…

Men trots regn och rusk blev det några bra dagar. Mycket träning och bra träning. Jag trivs verkligen här i Grövelsjön. Det är något med lugnet och omgivningarna här, som gör det så enkelt att bara vara, att vara här och nu och bara njuta av det. Så jag kommer snart till baka igen!!!

 

på banan igen…

Det var skönt att ta en lugnare vecka och koppla bort träningen lite både för kroppen och psyket. Peppar peppar har jag inte haft mycket sjukdomsdagar senaste åren. Det gör att det blir viktigt att lägga in återhämtnings dagar för att inte köra överkanten och bli övertränad, sjuk eller skadad. Kollade igenom och insåg att jag tränat väldigt bra sedan maj, vilket gjorde att jag försökte njuta lite av dagarna. Det återstår trots allt tre tuffa träningsperioder innan säsongen drar igång..Jag tycker hösten är den tyngsta träningsperioden och den jag gillar minst.  Det är mörkt, kallt och hård asfalt, vilket gör att allt sliter lite extra.  Hur som helst så startade jag upp veckan genom tornetintervaller, pappa hjälpte till att skjutsa och mäta laktat. Det kändes helt ok och laktatet var superbra.. Höll bra tröskel och låg runt 4-5 mmol. Det är så stor skillnad att ligga där kontra 8-9 mmol.  Jag tror att det är väldigt vanligt att folk kör för hårt på tröskelpassen och ligger på höga laktatvärden. Visst behövs pass där man ligger högt i laktat också. Jag kör gärna sådana pass iform av tävling eller ett konkret intervallpass där jag har planerat in iförväg för att det är A3+ pass. Jag tror att det är viktigt att ha kontroll på det man gör, framförallt när man tränar så pass mycket som vi gör. En motionär som inte hinner med att träna så lika många timmar skulle jag rekomendera att köra hårt de intervallpassen hon/han gör.

 

 

7 anledningar att älska hösten

Dagarna blir allt kortare och temperaturen har börjat sjunka. Visst kan det kännas tråkigt att sommaren är påväg bort, nog kommer jag att sakna värmen och ljuset. Men hösten är också härlig, den är så mycket mer än bara mörker och regn. Varje årstid har sin charm, och det är kontrasterna mellan dem som jag gillar, som faktiskt också är ganska unikt för våra land. Så ta vara på hösten och låt inte saknaden av sommaren ta över. 

Så för er som tycker att det nu är en enda lång väntan till nästa vår, här kommer 7 anledningar att älska hösten:

Luften – Det finns inget friskare än att komma ut en tidig höstmorgon och få andas in den där härligt krispiga luften. Efter en frostnatt händer det något med luften och ljuset, men blir uppiggad av att dra några djupa andetag och fylla lungorna med den friska luften.

Färgerna – Sommaren med sin grönska i all ära, men färgskiftningarna som hösten för med sig är helt otroliga, vem blir inte glad av lönnen eller aspens alla färgsprakande löv. Vill man verkligen uppleva höstens glöd är det helt otroligt vackert i fjällen denna årstid.

Mörkret – Jo, faktiskt. Det är allt lite mysigt när kvällarna blir mörka och lite ruggiga. Man får tända stearinljus och krypa upp i soffan under en filt utan dåligt samvete.

Grytor och långkok – Äntligen får man ta fram sina grytor och göra riktiga långkok på alla goda rotfrukter och kanske lite viltkött. Att få komma in efter en dag med träning och få äta en gryta som stått och puttrat hela dagen, det är grejer det.

Svamp – Jag älskar svamp både att äta och plocka, och just nu finns det hur mycket som helst i skogen.

Buffen – Mitt favoritplagg, vad gjorde man innan detta plagg fanns. Nu när det börjar bli lite kyligare är det okej att plocka fram den igen.

Förväntan – Hösten är ett tecken på att skidsäsongen är på antågande. Efter en lång sommar då skidtävlingar känns avlägset långt bort, börjar det nu kännas närmare. En slags förväntan börjar krypa sig på. En känsla av längtan och lite spänning känns av och jag börjar se fram emot det som väntar fram emot vintern.