Det har varit kyliga dagar i Luleå och snöflingor har flugit i luften, vintern är nära nu och jag undrar vad som hände med sommaren? Det var så mycket jag hade tänkt göra som inte blev gjort, ändå mycket som faktiskt också hunnits med. På kort sikt är känslan ofta att jag inte hinner någonting, men på lång sikt åstadkommer man ändå en hel del.
Hösten 1994 kunde man skriva ett brev till sig själv som man skickade in för förvaring på postmuseet för att återfå brevet 20 år senare. Den här veckan fick jag tillbaka mitt brev och det var intressant att läsa om de tankar jag hade om framtiden, mina mål och vad jag ville göra. För 20 år sen idrottade jag inte aktivt och mina tankar om framtiden var som för många andra 15-åringar att resa, se världen, jobba utomlands, läsa på universitet, vara utbytesstudent och skaffa ett intressant jobb. Jag hade en plan om hur jag ville att mitt liv skulle se ut och jag kan konstatera att jag har gjort det jag då ville göra. Vägen har dock inte varit spikrak, jag har gått vilse flera gånger, hittat nya stigar som ibland blivit nya möjligheter och som från att ha varit ett sidospår blivit en huvudväg. Skidåkningen har blivit en sådan väg. Det som från början var en aktivitet för fina vinterdagar har nu blivit centralt i mitt liv och ett område där jag har många av mina nuvarande mål, krav och förväntningar som jag vill uppfylla.
Elitidrottare är ofta bra på att systematiskt arbeta mot sina mål, att identifiera sina styrkor och svagheter och vad som krävs för att nå dit man vill. Det skapas delmål på vägen och med jämna mellanrum stämmer man av att man är på väg åt rätt håll, t.ex. genom fystester eller testlopp. Tankesättet skiljer sig inte så mycket från ett projektarbete på en arbetsplats. Jag tror man har nytta av att även privat, vid sidan av idrott och arbete ha en liknande filosofi för sitt liv. Saker blir sällan bra om man inte gör dem bra. Samtidigt är det mycket enklare att hamna rätt och komma dit man vill om man vet vart man är på väg. Målet är viktigt och så är även vägen dit så ibland bör man stanna upp och reflektera över om man är på rätt väg och om man valt det bästa spåret.
Jag tror att jag håller rätt kurs för att nå mina mål, dessvärre för närvarande med en riskabelt hög hastighet p.g.a. allt jag just nu behöver hinna göra vid sidan av idrotten. Klarar jag första halkan utan att glida av vägen tror jag dock det kan bli en riktigt bra vinter.
Vart leder Din stig och färdas Du i rätt hastighet mot Dina mål?
/Nina