månadsarkiv: november 2014

Det finns ett liv efter Vasaloppet

Fantastiska skidupplevelser på senvintern missas av väldigt många som bara ser Vasaloppet som det stora målet.

Jag hittade en bild från i vintras som togs på Idre Fjäll i slutet på mars. Vi var några entusiaster som njöt av nyfallen snö och fantastiska förhållanden. Jag kan inte fri mig från att reflektera över att vi fyra som var ute den dagen var så gott som ensamma tillsammans med pistmaskinen.

Varför vill inte fler skidåkare komma till fjälls för att uppleva riktig skidglädje efter Vasaloppet? I oktober och november letar alla snöfläckar som getingar runt syltburken och jagar mil inför Vasaloppet. Jag förstår till dels det, men finns det inte också en annan sida vid skidåkningen, upplevd skidglädje?

Jag är övertygad om att om man får uppleva skidor på riktig snö och så bra förhållanden som bara senvintern kan uppvisa, så får man en extra kick och ännu mer inspiration att träna och satsa inför nästa säsong.

Kan bara rekommendera alla: Boka in skidåkning efter Vasaloppet – nu!

Egentrening eller fellestrening?

Lämna ett svar

De siste årene har spørsmålet stadig meldt seg: Når tida er knapp – skal jeg da prioritere fellesøkter, eller trene alene?

Jeg vet at mange andre med jobb, familie, dere med en hektisk hverdag også opplever tidsklemma. Jeg skal her forsøke å gi noen tips når spørsmålet og dilemmaet melder seg: Trene alene eller bruke ekstra tid, tilpasse dagens gjøremål og endre treningsplanen for å trene med andre?

Hovedspørsmålet å stille seg er hva hensikten med økta er:

1.Fokusere på teknikk? Egentrening vil sannsynligvis være mest hensiktsmessig her, fordi du da klarer å fokusere bedre enn når du trener med kompiser. Det gode alternativet er selvsagt å kjøpe seg et privat teknikkurs, for eksempler gjennom jentene i Team SkiProAm.

2.Være sosial? Selvsagt skal disse øktene trenes i fellesskap. Jeg husker at min gamle trener Trude Dybendahl fortalte at hun ofte slo to fluer i én smekk ved å treffe spreke venninner til trening: de fikk seg en treningstur, og de var sosiale. I en hektisk hverdag ser jeg stor nytte av de gode ordene fra den tidligere VM-vinneren.

3.Få kjørt en hardøkt? Er hensikten å kjøre en skikkelig hardøkt, vil jeg påstå at effekten så å si alltid blir bedre av å trene med andre – det er enklere å pushe hverandre, å henge og å ta ut ”det siste” i fellesskap. I SkiProAm ser jeg virkelig nytten av å kjøre tøffe økter sammen – vi motiverer, pusher og hjelper hverandre gjennom øktene. Dessuten: Den tiden du bruker på kjøring og venting er stort sett verdt det du får igjen for å trene med andre.

4.Ta en luftetur eller en kort økt i en hektisk hverdag? Egen erfaring er at disse øktene blir mest effektive i eget selskap. Kjedelig? Ja, innimellom – men samtidig så unngår jeg å bruke unødig med tid og gjennomfører øktene effektivt.

5.Møte venner det er alt for lenge siden du har sett? Da er svaret definitivt ja. Som jeg viser til under nummer 2), så er trening sammen en flott måte å holde på vennskap på.

6.Trene styrke? Dette er øktene jeg personlig har mye igjen for å kjøre sammen med andre. Hvorfor? Mange styrkeøvelser, som feks med medisinball, kan kjøres i par; Som med intervaller er det enklere å pushe hverandre på styrken; Noen øvelser krever sikring – selv dropper jeg ofte disse dersom jeg trener styrke alene, noe som selvsagt ikke er bra…

7.Få en skikkelig langtur? Oppsøk andre – kanskje dere til og med kan møtes på halvveien?

Å gjennomføre en god økt alene krever disiplin. Å ha en avtale med andre betyr at jeg aldri avlyser (så lenge ikke jeg blir syk). Så folkens, som en hovedregel: Gjør avtaler om fellesøkter, spesielt nå som det er mørkt ute og vanskeligere å komme seg ut på egenhånd.

Damer före – svar på tal

6 svar

Runi gjorde ett inlägg på bloggen ”Damer före – lika villkor” något som vi jobbar för i teamet och som de allra flesta tycker borde vara givet och självklart. Det finns dock undantag vilket vi kan utläsa av kommentaren som vi fick efter att detta inlägg publicerats:

Men var Alliansloppet ett så lyckat exempel? Damerna fick starta före men blev ju ändå upphunna av herrarna ändå sedan, så vad var poängen? Om nu det är så viktigt att damerna ska tävla på rättvisa villkor får man väl köra på en annan dag? Eller nej det går ju inte för vilka sponsorer/publik/tv är intresserade av en liten klunga på 4-5 damer som gör upp om segern?

Till att börja med vill jag tacka för kommentaren och även tack till alla Er andra som är inne och läser på vår hemsida, blogg och facebook-sida. Det visar att vi syns, är intressanta och att vi gjort avtryck i skidvärlden vilket är roligt. Ni kommer garanterat få se mycket mer av både oss och andra damer i skidspåren i vinter.

Jag vill besvara det här och ge min syn på vikten av att långloppen blir rättvisa, sportsliga och bra tävlingar.

Under ca 6 år har jag tillhört långloppseliten och lagt ner tusentals timmar och hundra tusentals kronor på mitt idrottande. Jag gör det med glädje, för att det är något jag valt och något jag vill göra, men jag gör det också för att nå resultat. Jag har mål som jag vill uppnå, ambitioner och drömmar. Att vi som elitidrottare även kan skapa TV-underhållning åt folk hemma i soffan är givetvis roligt, men jag vågar lova att det inte finns någon elitidrottare som kan motivera sig till att träna och dygnet runt 365 dagar om året göra de prioriteringar som krävs för att tillhöra eliten med målsättningen att roa folk hemma i soffan.

För att kunna tillhöra eliten oavsett sport krävs det bl.a. disciplin, träning, målmedvetenhet och prioriteringar i vardagen där alltid idrotten måste vara nummer 1. För egen del innebär det en väckarklocka som ofta ringer kl. 5:30 för att ett träningspass ska vara avklarat före jobbet. Det innebär den här årstiden ibland ett andra träningspass i beckmörker och spöregn vilket inte alltid är lika kul. Drivkraften att nå mina mål är dock mycket större än den ibland lilla lockande tanken att istället sätta mig i soffan som allt som oftast står helt orörd. Det innebär att jag ofta tvingas prioritera bort umgänge med släkt och vänner. Jag skriver inte detta för att folk ska tycka synd om mig, eller för att skapa medömkan, faktum är att jag blankt struntar i vad folk tycker om mitt liv och mina prioriteringar. Det jag vill är att belysa är att det krävs oerhört mycket förberedelser för att kunna prestera på topp och vikten av att få bra förutsättningar att göra det när det väl gäller som mest, dvs. för vår del på långloppen i Swix Ski Classics. Dessa få tävlingar utgör tillfällen vi förbereder oss för under flera år, varje dag, dygnet runt.

Utöver den individuella insatsen från alla aktiva finns även en service apparat runt teamen som arbetar hårt och satsar stora resurser för att vi ska kunna prestera. Det är inte bara personliga mål som ska uppfyllas det är även krav från bl.a. team och sponsorer. När det väl är tävling vill jag få valuta för allt arbete jag och personer som stöttar min satsning har lagt ner. Jag vill ha sportsliga, rättvisa och utslagsgivande tävlingar. Det kan inte uppnås på något annat sätt än genom lika villkor för kvinnor och män. En masstart med herrar som åker på våra skidor och stavar, saboterar spurtuppgörelser för att inte riskera damstryk eller agerar hjälpryttare till damer i tävlingen anser inte jag är sättet att uppnå den bästa tävlingen.

Tävlingar där damerna startar separat blir betydligt annorlunda jämfört med tävlingar där vi startar bland herrarna. Oftast drar damerna upp tempot direkt från start, vi kör sällan konceptet sällskapsresa. Vi blir synbara för media och publik vilket är viktigt bl.a. för sponsorer. I vissa fall då vi startat ett antal minuter före herrarna blir vi upphunna av elitåkarna, dessa är dock mycket professionella, håller avsevärt högre fart och passerar oss utan varken vi eller dem får tävlingen störd p.g.a. det. Vi blir aldrig upphunna av amatörer. Vi har bättre koll på varandra och vår position i loppet, vi försvinner alltså inte och blir en i mängden av herrar.

För att åter anknyta till kommentaren och intressefaktorn i att se 4-5 damer göra upp i en upploppsspurt så ser jag inte att den är lägre än när en grupp herrar åker sällskapsresa för att sista kilometrarna dra upp farten varvid oftast endast en handfull är kvar till den absolut avgörande spurten. Fast jag måste medge att intressefaktorn i herrspurten skulle höjas än mer om det plötsligt var minst dubbelt så många motionärstanter som antal elitherrar som plötsligt befann sig i spåren på målrakan. Det skulle kunna bli ett fullkomligt kaos, en situation som dock inte är unik för oss damer. Att intressefaktorn skulle varit låg då Johan Olsson på fullkomligt sensationellt sätt vann VM guld i Val di Fiemme tycker nog ingen. Sista biten förstod man att han skulle vinna men alla med ett hjärta som klappar för skidåkning måste ändå ha suttit spända och exalterade ända tills han passerat mållinjen. För att inte tala om Charlotte Kallas sistasträcka på OS. Bara tre damer var med i slutspurten, men den var fullkomligt högintressant ändå. Min slutsats är att huruvida en tävling är intressant eller inte utgörs av andra faktorer än antalet tävlande som ingår i spurtstriden.

Idrott är mycket känslor, det är spänning, glädje och ibland lite sorg. Det förenar människor och skapar åsikter. Åsikter som ibland går isär men där vi inom idrotten liksom i livet i övrigt måste acceptera och respektera varandras olikheter. Jag förstår att det finns folk som har en annan åsikt än jag har, men jag förstår inte att det 2014 i Sverige fortfarande finns folk som vill göra skillnad på allmänt gällande villkor för kvinnor och män.

Om man sitter hemma i soffan och inte tycker att en spurtuppgörelse med damer är intressant finns ju alternativet att byta till en av tv:ns förmodligen minst 20 andra kanaler eller sticka ut på ett träningspass för att skapa förutsättningar, personliga mål och ta några steg på vägen för att förverkliga sina egna drömmar.

/Nina

Nina har vunnit Engelbrektsloppet 8 gånger.