Skidor på Idrefjäll – svårslaget

Nu är jag hemma i Östersund igen efter några fantastiska dagar på Idre fjäll tillsammans med teamet. Vi har hunnit med många bra pass och fått bra med skidvana. Känner mig inte längre som bambi på hal is. För min egen del har det blivit många stakpass, eftersom att jag behöver utveckla stakningen mer. Men genom att jag stakat mer känner jag att jag inte bara utvecklat stakningen utan även skaten. Jag orkar nu köra mycket längre upp i backarna på treans växel än vad jag gjort tidigare trots att jag skateat mindre. Spåren på Idre fjäll har varit i världsklass för att vara slutet på oktober, nypistat 4 km långt spår varje morgon, inte en sten i spåret, sol och förhållandevis lite folk. De enda som var där samtidigt som oss var landslaget och skidskyttarna och några få klubbåkare. Det gjorde att man kunde åka i sitt tempo utan att det var en kö runt spåret.

Innan jag åkte till Idre så gjorde ÖP (Östersunds posten) en intrevju med mig, den kan ni läsa om här: http://www.op.se/skidsport/langdskidor/evelina-bangman-om-nya-teamet-som-bara-satsar-pa-tjejer-och-om-att-aka-med-vm-medaljoren

Här i Östersund har de lagt ut ca 2,5 km långt skidspår men jag ska försöka ta det lite lugnare med träningen även fast spåren ser helt gudomliga ut, vilan är minst lika viktig som träningen. Passar bra att komma hem och lägga sig på Bemern. Det är en madrass som ökar blodcirkulationen och påskyndar återhämtmingen. Nu är det bara cirka tre veckor kvar tills det brakar loss med säsongspremiären i Bruksvallarna. För min del är inte det den viktigaste tävlingen vilket är skönt. Jag åker oftast bäst när det är lopp som är lite mer avspänd stämning runt omkring och det tycker jag inte brukshelgen är men det är skönt att få lopp i kroppen och komma in i tävlingssäsongen. Även om tävlingarna egentligen drar igång mer efter jul. Får se om jag kör alla tre loppen eller om jag nöjer mig med 10 km klassiskt på lördagen.

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *