månadsarkiv: januari 2014

Ski Classics eller Ski Skate?

Marcialonga 2014 er historie. Löpet er en del av Ski Classics, og som navnet sier, går det i klassisk stil. Eller…?

For i löpet ble det sköytet, og det til tusen. Oskar Svärd publiserte nylig på sin Facebook-side: ” (…) Hoppas det i fortsättningen blir klassisk skidåkning…” Filmen fra den siste bakken opp mot Cavalese lyver ikke: Flere av de beste herrene padler rundt svingene. Også tidligere i löpet viser TV-sendinger sköytende herrer. Hva så med damene, vi er jo svakere enn gutta? De to beste damene  Tikhonova og Löfström går i likhet med mange menn på blanke ski. Men disse jentene löper fiskebein og staker der flere herrer sköyter. Da burde det også väre mulig for mennene å stake – dere er da ikke svakere enn damene?

Også Jimmie Johnsson, Team Coop-kollega av Svärd, kommer med kritikk gjennom eget innlegg på bloggen. Han viser også til Lukas Johansson sitt innlegg på skidzonen.se. Tuva Toftdahl Staver i det samme teamet fortalte oppgitt etter målgang at hun hadde bedt en jente slutte å sköyte underveis i löpet. Jeg gikk selv bak en dame som padlet. I La Diagonela ble vi damene tatt igjen av herrene med 15 minutter. I den töffeste bakken ble det padlet lenger bak i rekkene. Da jeg ble gikk Det Kinesiske Vasaloppet for seks år siden, gikk jeg bak en sköytende mann. Klarer man ikke å stake, må man rett og slett velge ski med smöring eller stoppe for å smöre om.

Jeg har selv blitt disket i et mindre turrenn en gang. Det var en skam. TD mente jeg hadde kjerringdanset i en bakke, men padling var det ikke. Slike töffe TD-er burde det finnes fler av, ikke bare i smårenn hjemme i Norge.

Så hvem sin oppgave er det egentlig å endre moralen: Löpere, ledere, arrangör, TD, FIS? Hvem skal gå inn og gjöre noe? For dette handler om saken. Gjöres det ikke noe, vil alle sköyte.

Som dere ser holder jeg lett fölge med Oskar Svärd når jeg sköyter og han går klassisk.

20140129_085709[7]

 

Från Marcialonga till Seefeld.

“Mamma Mia” som damen sa som vi hyrde boende av innan vi lämnade Italien går. Marcialonga var ett lopp med många känslor, när starten hade gått och vi hade börjat tagit lite höjd och åkt i ca 5km hade jag sån blodsmak i munnen och syra i benen, kroppen ville inte samarbeta eller rättare sagt så var den nog i chock eftersom det var längesedan den fick uppleva en tävling. Eftersom det hade snöat lite på natten så gick det himla tungt i början, Solfrid kom i kapp mig och jag försökte hänga på men jag orkade inte, jag blev passerad av många män men alla åkte för fort för att jag skulle orka ta någons rygg. Jag åkte i min egna fart i ca 15 km men sen kände jag att kroppen började komma tillbaka och ville samarbeta lite bättre. Jag kom tillslut i kapp Solfrids klunga efter lite gnetande och vi kunde hjälpas åt resten av loppet. Jag upplevde att det gick ganska fort mentalt att åka sju mil, självklart hade jag mina svackor under loppet, jag hade det främst jobbigt och svårt att orka uppför. Men jag är så himla glad att jag bestämde mig att genomföra loppet, de gav verkligen mersmak! Igår förflyttade vi oss till Östrerrike och Seefeld och idag har vi varit ute på första träningsturen. Det är ett av de finaste skidställen som jag har varit, det är verkligen fantastiskt! Jag är så glad att jag är frisk och få hänga med teamet här nere och träna mig tillbaka till gammal god form.

bild-220

 

På återhörande,

Lina

Härlig dag-Marcialonga!

Grattis till tredjeplatsen Annika!  – Trots att det rådde totalt kaos i startfållan när vi kom till start idag.

DSC_0039

Det var endast 6 damer som var seedade till elitfältet. På morgonen rådde det kaos i startfållan. Insläpp var klockan 07:00, men folk började klättra över staketet 06:15 för att roffa åt sig startplaceringar. Våra tjejer var inte seedade bland de första 6, men skulle få stå innanför repet bakom det seedade herr, och damfältet.

Då vi kom 06.30 för att börja köa till startplats var det som sagt redan öppet  och därav fullt i vår startfålla. Som tur var, upptäcktes incidenten av en ren slump när Annika var tvungen att gå på toaletten innan start. Hon vägrades då tillträde till den startplatsen där hennes skidor låg och hänvisades till att hon skulle stå bakom de seedade, vilket även gällde våra andra tjejer… Alla fick till slut flytta fram några placeringar, vilket skapade problem eftersom det redan var fullt, och trångt.

Vi måste därför åter igen påpeka att damer elit måste få mer utrymme längst fram i startleden för att kunna ha en chans  på en bra start utan för många incidenter,  och dessutom ha en chans att tävla på lika villkor. Så var tyvärr inte fallet i Marcialonga.

Annika stakade sig till en hedervärd tredjeplats. Lite otur hade dock Nina som bröt hela 3- tre stavar de första två hundra meterna som en konsekvens av kaoset i starten. Det gjorde att hon kom efter lite, men tog in bra på slutet. Lina, som har kämpat med en tuff förkylning teamåkte med Solfrid och kämpade in en bra resa. Se resultatlistan här.

 

 

 

Marcialonga – en folkfest

Många ser Marcialonga som det stora målet att åka när det gäller tävlingar utomlands. I pittoreska omgivningar och ett spår som slingrar sig genom vackra Val di Fiemme blir det den optimala upplevelsen. En riktig folkfest med massor av glada skidåkare överallt. Även för elitåkarna hänger Marcialonga högt.

Nina är den enda i  TEAM SkiProAm som åkt Marcialonga förut, och är riktigt taggad för ny bra placering. Alla fyra, Annika, Lina, Solfrid och Nina är i bra form och kommer ge allt uppför sista backen!

DSC_0021

Idag har vi testat stora delar av spåren, -vädret är kanon, det blir en finfin resa i morgon.

DSC_0017

Lina finslipar tekniken med hjälp av Jenny Hansson som jobbar med teamet i Marcialonga.

DSC_0026

Solfrid är redo och taggad inför Marcialonga 2014.
DSC_0029
Nu jobbas det in i det sista i gatorna de sista metern upp mot målet i Cavalese.
DSC_0036
Det finns Cykel Marcialonga också. Här är en som tagit fel på datum! 😉

Välkommen till långloppen Vibeke Skofterud!

Vibeke Skofterud  på norska landslaget satsar på långlopp resten av säsongen. Vi önskar henne hjärtligt välkommen. Det behövs fler kvinnliga utövare i toppskiktet som konkurrerar inom långlopp.

Vibeke Skofterud vann Vasaloppet 2012 (Foto: Erik Borg)

Det ska bli kul att få ytterligare en stark åkare att tävla mot. Det var inte längre tillbaka än 2012 som Vibeke vann Vasaloppet och numera åker  hon för norska långloppsteamet NPRO.  Se upp för de rosa tjejerna Vibeke! 🙂

Takk Britta og Nina for 6. plassen!

Fra en som ikke kunne stake…

Årets første Ski Classics er nettopp ferdig. For mitt vedkomne endte det med en oppløftende 6. plass.  Jeg er nemlig ingen staker.

At jeg skulle bli lagets beste kvinne i en såpass lett løype, føles som en liten bombe. Dagen før sa trener Olle til meg: ”Du skal i hvert fall ikke stake, Solfrid”. I Val Senales i høst kommenterte LeasePlanGo-løper Audun Laugaland at det ikke var rart jeg slet med stakinga, jeg var jo så dyp. På treninger har jeg vært langt bak de andre jentene på staking. Jeg har måttet gå på lettere hjul enn dem for å holde følge. Trener Olle og stakeekspert Jenny Hansson har som best de kunne gitt meg tips om forbedring av teknikk.

I styrkerommet er jeg den klart svakeste. Da vi staket 1 time i Val Senales, var jeg 9!!!! minutter bak Britta og Sara i tet – helt håpløst. Jeg kunne like gjerne ha lagt opp. Men de  andre jentene ga meg ikke opp. De har hjulpet meg med teknikken. Nina pepret meg i hele to timer på et stakepass i Val Senales – hele veien backet hun meg opp, ga meg tilbakemeldinger og var en utrolig mental støtte. Takk, Nina!

For ikke å snakke om Britta. Hun ante tidlig at noe ikke var som det skulle. Allerede på den første samlinga vår i august så hun at noe var feil. ”Du knekker i hofta, dette må vi gjøre noe med”. Britta viste meg ulike stabiliseringsøvelser. Og hva gjorde hun, dama som snart skal kjempe om medaljer i OL, under intervalløkta i Val Senales? Jo, Britta tilpasset farta etter meg. Hun gikk akkurat så fort at jeg klarte å henge med henne, men for henne gikk det neppe så veldig fort. ”Dette er teamkjøring”, husker jeg Britta sa.

Nettopp Brittas ord hadde jeg med meg i helga. Jeg følte meg pigg i kroppen, men måtte slippe teten etter 15-16 km. Da var det også naturlig for meg å vente på Annika. Vi var et team, Annika og meg. Takk Annika, for drahjelpen og teamarbeidet underveis på søndag. Vi jobbet skikkelig bra sammen! Takk også til Daniel Tynell som kom i sneglefart forbi meg med hovedfeltet på hjul etter 30km. At jeg klarte å være med herrefeltet i noen km, ga meg selvtillitt og troen på at staketrening faktisk har hjulpet.

Takk smørerne Olle og Jan Gunnar for gode ski, og ikke minst Runi og Ole Jørgen for super service før, under og etter.

 

 

SWIXSkiClassics premiär-vilken dag!

Två tjejer bland de tio bästa i första tävlingen i SWIX Ski Classics 2014 är absolut godkänt. Premiärnerverna har släppt, – nu är vi igång.

Drickalangning i skarpt läge. La Diagonela 2014 (Foto:SkiProAm

Annika har haft känningar av en förkylning en längre tid, men kände sig såpass bra att hon ville starta i La Diagonela. Solfrid vann Budorrennet i Norge, men var ändå lite osäker på om La Diagonelas banprofil skulle passa henne. Nina tyckte inte att hon hade laddat tillräckligt och kände att terrängen här inte skulle gynna henne. Lina är hemma och förkyld. Britta och Sara är uttagna till OS  i Sotji och laddar inför det. Dessutom valde tjejerna att både bo och tävla på hög höjd. Det var vi ganska ensamma om, – de flesta andra åkarna bodde en timme längre ner i dalen.

Så klart att man var lite spänd med dessa förutsättningar som utgångsläge. Det var då som teamet som helhet och teamkänslan spelade en viktig roll. Vi har en unik sammanhållning och ett samarbete som fungerar, så att vi kan fokusera på uppgiften.

Därför: Gratulerar till fina placeringar tjejer! – Solfrid 6, Annika 8 och Nina 11. Vi är redo för Marcialonga! Se hela resultatlistan här.

Lyckad drickalangning. La Diagonela 2014. (Foto:SkiProAm)
Ibland undrar jag om vi som jobbar på sidan har högre adrenalinhalt än de som tävlar. Vi vill ju inte gärna missa i någon detalj, och allt händer supersnabbt i skarpt läge. Att  till exempel få ut dricka, och samtidigt behålla lugnet i stressade situationer, ger den bästa kicken!
BELÖNING!  YES!! Konstaterar att 2 stycken fått dricka samtidigt. Känslan är obeskrivlig när det funkar. Jag har världens bästa jobb!
Jan Gunnar Braathen analyserar belag. La Diagonela 2014. (Foto: SkiProAm)
Nina diskuterar val av skidor med Olle. (Foto: SkiProAm)
Vi vill passa på att tacka vallateamet som jobbar dygnet runt om det är nödvändigt.  Vallachef Olle Sjöström, denna gång med hjälp av Jan Gunnar Braathen, som också har lång erfarenhet av längdskidor och valla, testade snön och preparerade skidor in i det sista.

Lycka till tjejer!

Efter en envis förkylning som har kommit och gått sedan jul så kommer jag att följa loppet från soffan i morgon. Att missa första tävlingen i  Swix Ski Classics känns helt bedrövligt även om jag försöka tänka på det så lite som möjligt. Jag försöker istället lägga all  energi (som jag har vill säga) på att bli frisk och komma i gång med träningen så jag kan hänga med till Marcialonga och få börja jakten på den rosatröjan som fortfarande är mitt mål för säsongen.

bild-217

Idag var jag äntligen ute på en promenad, har de senaste dygnen bara legat inne och samlat tv-timmar istället för träningstimmar.

Lycka till i morgon tjejer & såklart lycka till även till Olle och Ole-Jörgen med vallning och lagning.

Kram på er!

Lina

 

La Diagonela!

Äntligen börjar tävlingarna på riktigt! Tråkigt med Jizerska, men när det är sagt, är vi mycket nöjda med alternativet som SWIX Ski Classics har valt, nämligen Zuoz  i Engadindalen i närleken av S:t Moritz, Schweiz. Här blir det åka av på söndag!

Engadindalen i Schweiz. (Foto:SkiProAm)

 

Vi kom från ett regnigt Tyskland upp i denna oas av snö och berg. Testade delar av banan nu på eftermiddagen. Helt underbart! Det kommer gå fort om det blir temperatur runt -5°. Prognosen säger upp till – 10° -15° vid starten, så det blir spännande. Hur som helst är det helt underbart att kunna tävla på riktig snö och i härligt vinterlandskap. Resten av teamet är på väg upp hit i kväll.

I morgon blir det att testa skidor, planera dryckesstationer. Det ska bli så skoj att komma igång! Delar av banan är till och med märkt med teamets färger,  så detta bådar bra! 🙂

Teamfärger i Engadindalen (Foto:SkiProAm)