Nu på Torsdag den 26 maj släpps nästa års program för Ski Classics. Rykterna är många och det talas om fler tävlingar och nya tävlingar, men än så länge vet vi inget säkert, det är bara att vänta och se vad det blir. Men innan det kommer ut tänkte jag passa på att lite kort summera den gångna säsongen!
Det hela började med tävlingar i Livigno, ett nytt ställe för mig(vilket i och för sig alla platser och tävlingar utom Vasaloppet var för mig denna vinter) men inte för resten av gänget. P.g.a. lite snöfattiga förhållanden blev det två korta race på en snösträng i dalen, dock med en rejäl backe mitt på den 6 km långa banan, stakning eller inte, funderingar fram och tillbaka, tillslut blev beslutet stakning. Resultaten blev okej, inte mer, en godkänd första tävling, men med förhoppningar om bättre resultat framöver lämnade vi Livigno och tog lite julledigt.
I början av Januari var det dags igen, denna gång bar det av till Jizerska, fortfarande dåligt med snö, men det hindrade inte arrangörerna. 15 varv på en ca 3,5 km lång slinga, tuff bana och svåra förhållanden, stakning eller inte? Det blir stakning igen, arrangören bestämmer också att plocka av varvade åkare… Inte så populärt beslut! För mig gick loppet bra, jag tog över den rosa ungdomsledartröjan i Tuvas frånvaro och konstaterade att detta var det jobbigaste skidlopp jag kört mentalt, men också fysiskt kanske. Solfrid var mindre nöjd och blev tillsammans med alla utom 7 tjejer plockade av banan för varvningsregeln.
En helgs återhämtning innan vi åkte nedåt Alperna igen för fyra tävlingar på rad, något jag inte riktigt visste hur jag skulle fixa, långlopp varje helg i en månad, det lät tufft, och nu i efterhand kan jag konstatera att det var det! trots att det bara blev tre för mig då jag blev sjuk inför det sista i Toblach. Men dessförinnan hann vi med La Diagonella, loppet med de absolut finaste omgivningarna, helt otroligt vackert med alla berg! Det körde bara jag och det gick helt okej då krafterna kom tillbaka på slutet och jag kunde åka upp mig till en 7:e plats. Fort från Schweiz till Seefeld i Österrike där vi bodde under dessa fyra veckor! Kan nog inte finnas en bättre plats att bo på. Så otroligt vackert igen, fantastiska spår och finaste hotellet med spa och riktigt bra mat! Så efter en vecka med återhämtning i Seefeld bar det av mot Italien igen, Marcialonga var det nu som väntade. 7 mil på konstsnö, inga snögudar som var med oss denna vinter inte, men orginalbanan var det som kördes, jag gjorde mitt bästa resultat för säsongen och slutade 5:a efter att ha fått spurtstryk i sista backen av Sara, Solfrid var hemma och laddade inför nästa helg.
Som sagt var, ingen tur med snön, König Ludwig Lauf blir därför ersatt av ett lopp i Seefeld(Kaiser Maximilian Lauf)p.g.a. snöbrist. Ett helt annan lopp med helt andra förutsättningar. Kaiser Maximilian Lauf blir loppet med den i särklass tuffaste bana jag tävlat på och dessutom ska den köras tre varv. Denna gång åker både jag och Solfrid med fäste, men svåra förhållanden gör att Solfrids skidor inte alls fungerar och hon får lov att bryta, jag åker igenom med ett okej resultat och ligger sedan utslagen på golvet i hotellrummet någon timme. Och det blir den sista tävlingen nere i Europa då jag som sagt blir sjuk och får lov att avstå tävlingen i Toblach.
Hem till Norden igen för de tre avslutande tävlingarna, Vasaloppet, Birkebeinerennet och Årefjällsloppet. Teamet får förstärkning av Evelina som kör med oss alla de tre sista tävlingarna. Solfrid som också blev sjuk efter tävlingen i Seefeld kommer inte tillbaka från sjukdomen på resten av säsongen tyvärr.
Vasaloppet går bättre än förväntat efter en hemsk tjejvasa, Evelina gör en stark långlopps debut och får blodad tand och kör även bra på Birkebeinerrennet, där jag mer får ägna mig åt att checka in banan till kommande år då kroppen känns helt slut och kraftlös. Så var det då dags för avslutningen i Åre, efter att ha insett på Birken att jag inte lyckas åka tillräckligt fort diagonalt bestämmer jag mig för att staka och får med Evelina på det också. Kroppen verkade vakna ur sitt kraft och livlösa tillstånd och jag var riktigt nöjd med avslutningen på denna säsong med en 8:e plats i tävlingen och en seger i ungdomscupen åkte jag från Åre till Umeå för en efterlängtad viloperiod!
Det blev en ganska lång summering av säsongen så jag tar och spar på framåtblickandet till en annan gång och nöjer mig med bakåtblickandet!