månadsarkiv: juni 2017

balans

Som jag nämnt i tidigare inlägg har sommarträningen hittills känts bra för mig. Jag har satt pers efter pers. Förra veckan var det Offerdalsmilen. Jag hade tränat mycket och kände mig trött när jag stod på starlinjen men tänkte att  jag bara skulle få till  ett bra pass. Men när startskottet gick så kändes det helt plötsligt mycket bättre och jag slutade 3:a på tiden 37.43 på en ganska kuperad mil. Så det är jag nöjd med. Jag trodde inte jag skulle gå under 38 min utan att deffa så det känns bra, det finns mer att ta av. Jag vet att det är väldigt länge kvar till säsong och att det inte behöver betyda något för skidåkningen i vinter hur jag springer på sommaren. Men det är skönt att känna att kroppen tar åt sig träningen och att jag utvecklas för varje pass och inte är i en nedbrytande fas hela tiden. Förra året hade jag tränat ungefär lika mycket/hårt inför Offerdalsmilen och vägde detsamma. Då sprang jag på över 41 min.. Jag tycker att det är lite intressant att det kan skilja så pass mycket på en tränad person och vad är det som gör det? För jag hade tränat bra förra året också. Är det så att när kroppen är i balans så presterar man som bäst och hur gör man för att vara kvar i peak perfomence och inte tippa över kanten..? Som pappa sa till mig ”träna hårt,vila hårt” ”Träna lätt, vila lätt” och det ligger något i det..  Igår var jag ute på en långlöptur i fjällen och efter den fick jag lite senknarr i utsidan av foten..Så himla typiskt att det skulle komma nu.. Hade tänkt springa st olav i veckan. Men nu får jag istället ha is i magen och köra alternativ träning, kommer  bli mycket skierg, bålstyrka och paddling närmsta dagarna så hoppas jag att det försvinner på några dagar.

/Evelina

 

 

En midsommarhälsning

Idag skickar jag en midsommarhälsning från ett underbart Hälsingland. Sedan några år tillbaka har jag firat mina midsomrar här. Ett väldigt vackert ställe vid Florsjön, en liten sjö mellan Söderhamn och Bollnäs, där Claes föräldrar tidigare hade en stuga men nu mera har byggt hus. 

Vi kom hit redan igår och installerade oss i gästhuset på stranden, bara någon meter från vattnet. Så imorse vaknade jag till måsarnas skrikande och vågorna mot stranden. Efter frukost åkte jag och Claes ut på ett stakpass, påhejade av Claes bror på fyrhjuling, jagade vi varandra i olika intervaller runt sjön. Det var varmt, svettigt, jobbigt och kul. Lagom till vi var klara hade min familj också hunnit anlända. Så efter att ha bangat ett dopp i sjön, blev det istället dusch och en riktigt god sommarlunch med sill, paj, lax, bröd, gubbröra och massa annat gott.

Eftermiddagen har vi ägnat åt kanotpaddling, krocket, promenader, lite solande och så ett styrketräningspass. Så nu ser jag fram emot en grillmiddag och kanske en tur med flotten om vädret tillåter.

Hoppas ni också har en underbar midsommar och njuter av nuet!

låg träningsvecka med Evelina

Förra veckan tog jag upp hur en hög vecka i  träningen kan se ut för mig. Så nu tänkte jag dela med mig av hur en låg vecka kan se ut. Givetvis så ser hög respektive låg veckorna olika ut beronde på vilken tid på året vi är i. Under juli månad så är hög veckorna upp mot 25h och en enstaka vecka upp mot 30h medans på sen höst runt 20 h. Även låg veckorna ser olika ut men under sommaren ligger de mellan 15-17h. Däremot lägger jag in en återhämtningsvecka under 10 h i slutet av sommaren. Jag perriodisera träningen genom att köra varannan vecka hög och varannan vecka låg. Jag försöker tävla några gånger under sommaren. Tävlingar är ett bra sätt att driva upp pulsen på och man får ett bra svar på hur kroppen svarar på träningen. Senast var i tisdags då sprang jag vårruset här i Östersund. Det gick bra och jag sluta 3:a och satte nytt pers.

Mån: FartA3 på banan stakning 15min*5  ef:a1 2h löpning

Tis styrka + A1 stakning 2h med impulser

Ons: Fart Löpning på banan 1000m*10 1:30  ef:Rka1 på banan 2.00

Tor: vila

Fre: Fart fröstornet stakning/klassiskt (varannan gång stakning) 10min*6 2:00h   ef: RfA1 2:00h

lör: Långtur/fjälltur löpning 3:00 h   ef: styrka med imp i stakmaskinen.

Sön: vila

Prispengar speglar synen på prestation

I veckan fick jag reda på att Blink Classics, en av deltävlingarna i rullskidornas långloppscup har valt att fördela prispengarna på ett väldigt ojämlikt sätt.

Blink är en stor rullskidsfestival i Norge med flera olika lopp där Blink Classic 50/60 är ett av dem. Festivalen brukar locka en hel del åkare, flera av dem är åkare från längdskidslandslag runt om i världen. Med andra ord är detta en stor och känd tävlingsvecka som får mycket uppmärksamhet.

Det sätt det har valt att fördela prispengarna mellan dam och herrklassen  gör att det skiljer 60000 NOK mellan herr och damsegraren.

Det är stora skillnader på varje placering mellan herr och dam klassen, andra platsen ger 40000 NOK till herr och 10000 NOK till dam, tredjeplatsen ger 15000 NOK till herr och 5000 NOK till dam. Även vid spurtpriserna skiljer det mellan klasserna, herrarna kör hem 15000 NOK för ett spurt pris och damerna 5000 NOK. då det är fyra spurtpriser och prispengar till de tre första blir den totala skillnaden mellan klasserna 140000 NOK(Herrklassen 190000 NOK totalt, Damklassen 50000 NOK totalt).

Även förra året var det så här. Då gick en av de åkarna ut och ifrågasatte detta. Det verkar dock inte varit något arrangören tagit till sig och gjort något åt. Ett argument till den skeva fördelningen har varit att deltagarantalet varit så mycket lägre i damklassen.

De har helt rätt i att antalet deltagare i damklassen har varit långt mycket färre än i herrklassen. Men ska det göra segern mindre värd? De bästa damerna lägger ned lika mycket tid och engagemang i sin sport som herrarna. Ska de då inte få samma summa prispengar som herrarna? De som ställer upp och placerar sig i toppen kan inte hjälpa att fler inte kom och ställde upp.

Att från arrangörshåll göra så här stora skillnader mellan dam och herrklassen i prispengar känns inte rätt. Det signalerar att man värdesätter prestationerna väldigt olika. Jag tror att det kan leda till att färre faktiskt ställer upp i tävlingen. Så att dra ned prispengarna i damklassen, och sedan rättfärdiga det genom att skylla på få anmälningar känns fel. Kanske är det så få anmälda i slutändan just därför.

Ett sätt att fördela pengarna utan att värdera prestationer, skulle isåfall vara att dela ut samma prissumma till samma placering i både dam och herrklass. Men reglera antalet som får prispengar utifrån antalet anmälda.

En träningsvecka med evelina

Denna vecka tänkte jag dela med mig av hur en högträningsvecka under sommaren kan se ut för mig. Nästa vecka kommer hur en lågträningsvecka ser ut. Jag försöker att periodisera träningen genom att köra varannan vecka hög och varannan vecka låg. Högveckorna har jag två intervallpass, ett i stakning och ett intervallpass i löpning eller älghuffs. Intervallpassen varierar jag olika typer av intervaller. Ett intervallpass kan ha allt i från 30min drag till 1 min drag beronde på vad passet har för syfte. Under högveckorna har jag oftast ett riktigt gympass men lägger även in ett bålpass hemma på golvet eller i redcore. Rullskidpassen lägger jag till största del på rullskidbanan när jag är i Östersund. Nästa vecka kommer en låg vecka och tips på styrkeövningar!

Mån: Fart stakning (Frösötornet) 10 min*5 2.00  Eftermiddag: LöpA1 2.00

Tis: styrka + stak 1.30-2.00  eftermiddag: RfA1 2.00

ons: A1 stak med impulser 2.o0  Eftermiddag: Löpning a1 2.00

Tors: A1 långpass stakning 4.00

Fre: fart älghuffs 6*6min (avslutar med sprättande och ryck) 1:30 ef: bålstyrka + A1 rk 1.00-1.30h

Lör: A1 långtur löpning i fjällen 4.00 h

Sön: vila

 

En skola i långlopp del 4 Material och utrustning

Då var det då dags för det sista inlägget i långloppsskolan. Denna gång kommer det att handla om material och utrustning. På denna front kan man väl säga att utvecklingen har gått riktigt snabbt de senaste åren. Nu finns skidor speciellt framtagna för stakning, flyttbara bindningar och en hel uppsjö med vallor att välja mellan.

För att skriva detta inlägg har jag tagit en massa hjälp av Claes, min sambo, som har varit med och vallat åt teamet nu i två år. När det gäller material och utrustning måste jag nog erkänna att jag inte är helt insatt. Till träning vallar jag själv, men vid tävling lämnar jag allt ansvar till Claes. Precis som med träning och kost finns det flera sätt att tänka och göra på även när det gäller utrustning och material. Det som jag kommer att skriva här är hur vi tänker och gör, vad vi har lärt oss och vad som har fungerat bra utifrån våra erfarenheter.

Skidor
Som jag skrev i inledningen finns det idag speciella skidor framtagna för att staka på. Då eliten i långloppen och allt fler elitmotionärer väljer att köra på blanka skidor utan fäste, finns det rena stakskidor att köra på. Det som skiljer en stakskida från en ”vanlig skida” är geometrin ovantill på skidan, snokens och bakdelens utseende, skidans tjocklek, spann och tryckpunkter. Skidan är tjockare på framdelen, då det ligger mer tryck där då man stakar uppför. Toppen har rätats ut för att öka glidytan. Här är en jättebra film som förklarar detta https://www.sportwinacademy.se/artists/#/stakskidor/. Denna typ av skida vallas alltså bara med glidvalla och används då man väljer att staka hela loppet. Man kan såklart också använda en vanlig skida som stakskida. Det man gör då är att slipa hela skidan så att den uppruggade zonen för fäste försvinner. Den uppruggade zonen skulle annars ligga i snön och skapa ett sug. Men när det slipas plant kan hela skidan glidvallas och suget försvinner då. Men som sagt var finns det egenskaper som är unika för stakskidan som är fördelaktiga vid stakning som en vanlig skida saknar. Men vill man åka med fäste ska man såklart ha en vanlig klassisk skida och inte en stakskida.

Vare sig man har vanliga skidor eller stakskidor är det viktigt att de har ett bra belag. Elitåkare har flera par skidor som går i olika fören. Belagen och skidorna skiljer sig åt för att passa i olika fören. Vissa par går i riktigt kalla och hårda spår, andra par i blöta eller mjuka spår. En skida slipas för att passa i speciella fören och för att vara plan i belaget. Det man gör vid en slipning är att plana skidan och lägga en struktur i belaget. denna struktur justeras efter vilket före man vill att skidan ska gå i.

Många säger att just själva skidan är av störst betydelse för hur bra den glider. Vilken valla du lägger på den är  av mindre betydelse. Så det gäller att hitta en bra skida, då har man en bra grund att utgå ifrån.

Stavar
Det finns stakskidor, men det finns inte stakstavar. Samma stavar används på traditionella lopp och långlopp. Det man däremot kan laborera lite med är stavlängden. Nu mera finns det i och för sig ett tak på maxlängd som säger max 83% av kroppslängd mätt med pjäxorna på och till remmens infästning i staven. Jag tror de flesta av långloppsåkarna ligger på eller i alla fall väldigt nära den gränsen. Jag är inte helt insatt i biomekaniken bakom valet av stavlängd. Men det jag vet är att många tycker att de har störst fördel av långa stavar när de stakar uppför men inte vid plan åkning. Här gäller det nog att testa sig fram och hitta en längd man tycker passar bra. Jag åker med samma längd vid stakning och vid klassisk åkning. Men vissa väljer längre stavar om de ska staka.

Pjäxor
Vad det gäller pjäxor ser det lite olika ut bland åkarna. Åker man med fäste så åker man såklart med en klassisk pjäxa. Är det däremot ett lopp där man ska staka, väljer vissa att köra i skate eller pursuit/skiathlon-pjäxor(pjäxa framtagen för skiathlon/pursuit, liknar en skatepjäxa men har en mjukare sula). Jag kör alltid i klassiska pjäxor, men även här gäller det nog att testa sig fram vad man själv trivs bäst med.

Valla
Det finns som sagt väldigt mycket vallor att välja mellan. Det kan därför vara bra att välja ut några märken och lära sig dem riktigt bra. Det blir mycket att hålla reda på, om man ska ha alla vallor, i alla märken och serier. Så välj ut 1-3 märken och lär dig dem, det kommer underlätta en hel del.

En av de stora utmaningarna med att valla till ett långlopp, är att föret hinner ändra sig under loppets gång. I starten kan det vara kalla hårda spår, medans det vid målgång kan vara riktigt mjukt och blött. Så här får man ibland göra ett val, vart är det viktigast med bäst glid/fäste. Ibland kanske man får göra en kompromiss och välja något som går jämt över hela sträckan, men som inte är det allra bästa på alla delar av banan.

Inför tävling lägger våra vallare i de flesta fall ett paraffin i botten, sedan ett pulver. Beroende på förhållanden och vilka skidor man valt, använder de också rillar för att jobba med skidans struktur.

Om man väljer att åka med fästvalla och vill att den ska hålla hela loppet är det viktigt med en bra grund. För att få till det ruggas fästzonen upp, sedan läggs ett grundklister eller ett grundvax. Det får sedan stå och bli riktigt hårt över natten. På morgonen inför tävlingen, läggs den aktuella fästvallan.

Sammanfattning

Material och utrustning är en viktig del i prestationen. För att få till bra material och utrustning krävs en hel del tid. För att ett par skidor ska gå bra, behöver man jobba med dem. Dels kan det behövas några vallningar innan de kommer igång. Sedan är det också viktigt att ta hand om dem under säsongen, mellan träning och tävling. Att ta hand om dem innebär att de inte står i flera veckor med gammal fästvalla, eller utan paraffin. Skidorna behöver lite kärlek för att gå riktigt bra. Så för att få till ett par riktigt bra skidor krävs det att man lägger ned lite tid.

Vad det gäller stavar och pjäxor är det inte alls samma procedur, här handlar det istället om att hitta något man trivs med. Att testa en ny stavlängd eller en ny pjäxa på ett långlopp för första gången kan vara dumt. Testa i så fall på träning först så du vet att det känns bra!

Sen var det ju det här med valla. Visst kan man läsa sig till en hel del, men det bästa är nog även här att testa. Ju mer du vallar och ju mer du provar, desto mer erfarenheter får du. Det kommer att göra dig säkrare. Begränsa dig också till några vallamärken, det gör att du får bättre koll på vad som fungerar när.

 

 

Bemer3000

När vi ändå är inne kring vila/återhämtning så kan jag forsätta på det spåret. I veckan sprang jag två löptävlingar, i tisdags sprang jag hällrace i Offerdal dryga 3 km och över 300 höjdmeter. Det är nog bland den jobbigaste tävling/testet jag gör. Det är mycket uppför men ändå inte så att man kan gå.  Det bästa är att det är ett väldigt skonsamt test i och med att det är mjukt underlag och bara uppför. Det blev en riktig syrafest och jag persade. Väldigt effektiv kondistionsträning, 20 min och man har fått sig ett flåsigt och tufft pass. Det har blivit en del tester i vår. Körde maxtest för ett par veckor sedan och därefter var jag med i en intressant stakstudie där de kollade hur mycket mer energi det krävdes att ligga först kontra att ligga bakom vid stakning.

I torsdags var det spring en mil vinn en bil i Östersund. Det var ett starkt startfält med många starka långloppsåkare, traditionellaåkare, skidskyttar och löpare på startlinjen. Jag kände mig väldigt stum på uppvärmningen så jag körde bara lite lätt jogg för att inte dra på mig mer ”syra”. Det visade sig vara ett bra koncept. Slog till med ett nytt pers på 38.12 och löparvädret var väl inte det bästa.. Riktigt Östersundsväder med 4 grader, blåst och västanvind från fjällen. Jag är iallafall nöjd och det känns som kroppen äntligen är i bra balans… Slutade 4:a bakom starka Yoie, Bettan och Hedda. 10 km asfalt sliter rätt hårt på vader, hälsenor och ligament. Jag tycker att bemer3000 är ett jättebra komplement för att påskynda återhämtningen eller jag inbillar mig det iallfall. Bemer arbetar på cellnivå och aktiverar kroppens eget självläkande system.
Den  påskyndar återhämtningen, ökar blodgenomströmningen, skapar ett starkare immunförsvar och snabbare läkning.

Bemer är en madrass som man ligger på och ställer sedan in själv vilket program man vill köra. Jag kör oftast 8-12 min några gånger i veckan. Det ersätter inte massage men är ett bra komplement. Den är förhållandevis enkel att pack ihop och ha med sig.

 

En skola i långlopp Del 3 Vila och återhämtning

Hittills har jag skrivit om träning och kost. Men nu har det blivit dags för ett inlägg om vila och återhämtning. Det är just vilan som gör oss bättre, för det är då kroppen får sin chans att bygga upp sig. Att återhämta sig snabbt och effektivt är viktigt för att kunna träna och tävla på topp!

Varför vila/återhämtning?

Som sagt var är det faktiskt när vi vilar som vi blir bättre. Träningen i sig är nedbrytande för kroppen och det är först när vi ger kroppen chans att återhämta sig och vila som den bygger upp sig. Det är alltså då vi får träningssvaret och effekterna för den träning vi tidigare genomfört.

För en elitidrottare som tränar två pass om dagen blir vilan extra viktig. Du ska hinna återhämta dig på några få timmar innan det är dags för pass 2. Tränar man däremot 1 pass/dag eller ännu mindre blir vilan inte lika viktig. Kroppen har då lång tid på sig för återhämtning. Har man däremot ett fysiskt krävande arbete när man inte tränar kan det vara värre. Då blir det, precis som för en person som tränar flera pass om dagen, en konstant hög belastning på kroppen och vilan blir viktig att få till. Är vilan och återhämtningen mellan passen otillräcklig, sjunker kvaliteten på den träning som genomförs. Går det alldeles för långt försämras prestationsförmågan och kroppen blir rejält sliten. I värsta fall leder det till utmattning eller överträningsyndrom.

Hur vila/återhämta sig?

Mellan två pass

Vilan och återhämtningen som sker dagligen efter och emellan träningspassen ser olika ut hos olika personer. Beroende på vem man är, har man också olika möjligheter och förutsättningar för detta. Har man ingen sysselsättning vid sidan av skidåkningen som arbete eller skola är det såklart enklare att få bra kvalitet på vilan. Många sover en kort stund mellan passen för att återhämta sig bra. Men tycker man inte om att sova på dagen kan man i alla fall sitta ned och läsa, se på en film eller göra något annat vilsamt någon timme mellan passen. Detta ger den fysiska vilan för kroppen. Efter eftermiddagspasset blir den fysiska vilan kanske mer naturlig då man inte har så långt till kvällen och nattens sömn.

Återhämtningen mellan två pass handlar inte bara om att ta det lugnt fysiskt utan även om att ge kroppen energi i form av mat. Precis som jag skrev i förra inlägget http://www.skiproam.com/en-skola-langlopp-del-2-kost/ är återhämtningsmålen viktiga för att stoppa den nedbrytande processen i kroppen som sker vid träning. Vi behöver också fylla på med ny energi för att vara förberedda inför eftermiddagspasset eller morgondagens pass.

Vilodagar

Många dagar handlar det om dubbla pass för en elitidrottare. Men med jämna mellanrum kommer också vilodagar utan träning. De flesta har nog minst 1 sådan dag/vecka. För mig varierar det mellan 1-2 vilodagar/vecka. Även om man inte tränar två pass om dagen tro jag att det är viktigt att ta rena vilodagar ibland.

Fysisk vila är såklart viktig, men även den psykiska vilan behövs. Med den psykiska vilan menar jag att man kan koppla bort träning och tävling ur tankarna. För att vara motiverad och fokuserad under träning och tävling, tror jag det är bra att helt kunna koppla bort tankar på just träning och tävling ibland. Detta kanske inte är lika aktuellt under den vilan som sker mellan två pass. Men att under de dagar man har helvila(d.v.s. ingen träning alls)tillåta sig själv att inte tänka på träning som har eller ska genomföras.

Jag var på en föreläsning en gång där de pratade om olika delar i elitidrottslivet. De var fyra delar; träning, kost, vila, sociala. Alla dessa delar är viktiga för prestation och motivation. När alla tankar är fulltankade har vi vår största chans att prestera som bäst. Ofta prioriterar man träningstanken, men ibland kan det vara bra att stanna upp och fundera på om någon av de andra tankarna behöver fyllas på. Kanske skulle jag må bättre och det skulle ge mer att fika med en vän än att köra det där träningspasset? Så det gäller att vara lite lyhörd på kroppen och fylla på den tank som behövs.

När ska man vila?

Hård träning som intervaller, styrketräning och långa turer är såklart mer slitsamma och kräver mer tid för återhämtning än kortare lugna turer. Tävlingar, speciellt långlopp sliter mycket på kroppen och det behövs lång tid för att återhämta sig helt. När det gäller vila efter träning är det bra om man gör en genomtänkt plan i förhand, där man planerar in vilodagar vid utvalda tillfällen. Efter tävling är det nog ganska individuellt hur man vill göra. Jag brukar prioritera att få på mig varma och torra kläder och äta något så fort det går efter målgång. Ingen nedvarvning eller avåkning i direkt anslutning till tävlingen. Men däremot brukar jag gå/jogga en kort vända på kvällen för att ”skölja bort lite stelhet och trötthet”. De närmaste dagarna efter ett långlopp blir det väldigt lugn träning. Kortare och lugnare turer och en hel del vila. Ofta är det tävling redan helgen efter, så i mitten på veckan kör jag någon fartträning och börjar förberedelserna inför nästa tävling.

Ibland bryts träningen också av med lättare perioder. Även detta är väldigt individuellt hur man väljer att göra, men efter flera veckors hård träning kan det vara bra att ta en vecka eller några dagar med lite lättare belastning. Ofta är man rädd för att vila flera dagar i rad. Men för att hålla uppe motovation och kvalitet på det man gör tror jag att det kan vara viktigt.

Sammanfattningsvis

Ju hårdare och mer du tränar desto större blir återhämtningsbehovet. För att tillgodo se det och få ut bästa resultat planeras vila in i träningen på förhand. MEN våga också lyssna på kroppens signaler.

Fyll på alla tankar och våga prioritera den som är tom.

Vila innebär inte bara fysisk vila utan även mental vila.

Effektivisera återhämtningen mellan passen med kost och sömn.

Nästa vecka är det sista delen i långlopsskolan, då kommer det att handla om material och utrustning, det vill ni inte missa!