Precis som Evelina redan har berättat för er hade vi lite otur i Livigno, inte så lite heller egentligen, vi kände oss nog mer döda än levande i några dagar, men lika fort som vi blev dåliga, blev vi också bättre.
Så några dagar, några träningspass och några måltider efter de sista uttömningarna stod vi återigen på startlinjen. Jag, Evelina och Claes körde Vålådalen Classic Ski Marathon, 42 km, i Vålådalen, i Söndags. På grund av lite regnväder blev det en varvslinga, 1 varv på en 5km-bana och sedan 5 varv på en 7.5km-bana. Med de vintrarna som varit de sista åren var detta ändå lite av en lyx, en bana på 5 km eller mer hör inte till vanligheterna och att bara behöva räkna till sex varv, det klarar man även om man är trött. Så en stor stjärna till arrangören som hade fixat en väldigt fin bana, med otroligt fina spår.
En stor stjärna får också Claes, som blev bäst av oss SkiProAm-åkare. Jag får nog sluta ta med han på mina träningspass nu så att han inte blir allt för bra, eller så får han helt enkelt agera lok på våra intervallpass hädanefter.
Jag slutade på en tredjeplats och Evelina på en sjätteplats, vann gjorde Astrid Öyre Slind före Sara Lindborg, så motståndet var inget att klaga på. Jag hade hoppats på att kroppen skulle varit lite piggare, men nu var det inte så och jag fick i allafall med mig en bra tävling, vilket känns viktigt nu när vi börjar komma längre och längre in i säsogen.
I brist på långlopp här i närheten kommande helg tar jag mitt pick och pack och åker till Boden för att köra den Svenska cupen, 10km klassiskt, sprint och 10km skate väntar där. Sprint och skate var nog ett år sedan jag körde sist, så då är det väl dags att köra det nu!
Därefter blir det lite tävlingsledigt över julen, lite tid till att göra de sista förberedelserna innan vi åker ner till Seefeld och drar igång Ski Classics igen!
