månadsarkiv: november 2016

Avklarad premiär

Nu är premiären avklarad med blandade känslor. Loppen i Bruksvallarna kändes ringrostiga och segstartade som vanligt vid den här tiden på året. Gjorde ett bra och två okej lopp, och hoppades på mer till nästa tävlingshelg i Idre. Men känslan under lördagen sprint i Idre var snarare ännu sämre än helgen innan. Har känt att det inte funnits den där riktiga speeden i kroppen och sprittet i benen men på startlinjen finns bara en tanke och det är att allt kommer gå bra! Sprint är ju kanske inte min parad gren men man blir ändå besviken när man inte får ut det man vill. Så det var bara att ladda om till nästa dag med 10 km skejt på programmet. Och äntligen kände jag igen mig själv igen! Startade medvetet inte med gasen i botten utan med kontroll, och kände att kroppen svarade bra. Resten av loppet var bara att ösa på och det var en skön känsla-precis det man längtat efter! Är nöjd med loppet och med lite bättre känsla inför blir de gasen i botten vid nästa start!

Vi håller tummarna för – Pontresina

Vi håller tummarna för Pontresina och prologen till helgen. Vädergudarna har än en gång tyckt att vi ska hållas på sträckbänken gällande snö.

Så var det även i fjol. Utan produktion av konstsnö hade många tävlingar fått ställas in. Tråkigt när så många aktörer och eldsjälar är inblandade. Så, nu väntar vi med spänning. Får vi testat någon bana över huvud taget innan start och hur lång blir den?

Senaste nytt är att det ska finnas 2,5 km träningsspår i området runt St.Moritz. Det regnar och är blött, men det ska finnas sparad snö till söndagens prolog i Pontresina. Som det ser ut nu är det osäkert  om åkarna  ens får möjlighet att testa tävlingsspåret innan start. Tur att vi vet att det brukar komma mer snö till tävlingarna efter jul!

Så här såg det ut i prologen i Livigno förra året.

prologen-i-livigno-2016 - foto: SkiProAm

Vi håller tummarna för Emilia, och Evelina som kommer till start i årets första Visma SkiClassics tävling. Fick just reda på att det är strejk på flyget, så nu ser vi fram emot endast positiva saker från och med nu! 🙂

Nedräkning

Nedräkningen till säsongens första deltävling i Visma Ski Classics går fort nu, bara sex dagar kvar tills det är dags, 10 km prolog i Pontresina och jag längtar väldigt, väldigt mycket!

Kanske beror det på att jag missade helgens premiärtävlingar i bruksvallarna, p.g.a. en kort förkylning, som jag känner ett extra sug efter att få tävla. Men allt längtade jag tills detta års Ski Classics skulle dra igång redan innan helgen, men att sitta hemma och se de andra kämpa i spåret gör att jag blir ännu mer sugen att få dra igång denna säsong på riktigt. Det är ju det man har tänkt på och fokuserat mot under hela våren, sommaren och hösten så det känns bra att det inte är långt kvar nu!

De sista dagarna här hemma i Umeå innan vi flyger iväg blir ganska lugna, ett styrkepass, ett fartpass och några kortare distanspass ska jag köra, tyvärr har nästan all snö regnat bort här över helgen, men som tur är finns det en konstsnöslinga på Nydala som man kan snurra på, snurra på är rätt uttryck då ett varv tar ca 6 minuter. När det blir allt för långtråkigt att åka varv på varv på varv, brukar jag flytta tankarna till de miljöer och landskap som vi fick uppleva i vintras!

Rehab

Dagarna har rullat på och jag har fortsatt kört mycket alternativ träning. I tisdags gick jag till Medecin direkt och gjorde ett ultraljud på min axel. Där såg man att infraspinatussenan är delvis av, fibrer har gått av, vätska kring senan och sedan såg jag att senan var dubbelt så stor som på min friska axel. Jag kontaktade en sjukgymnast för att få lite hjälp fram tills på måndag då jag ska träffa en kunnig ortoped på just axlar. Jag har av tidigare erfarenhet inte haft så postiva minnen från sjukgymnastik. Tycker sällan att övningarna man få hjälper mot problemet. Hur som helst så gick jag till sjukgymnasten och fick övningar. Tänkte att jag kan väl testa att göra övningarna kan ju inte bli sämre än vad det redan är. Nu har jag hunnit köra några pass och jag känner stor skillnad. Jag har inte alls lika ont och idag kunde jag till och med åka med två stavar i 15 minuter. Det var inte någon smärta men det obehagliga var att armen inte hängde med. Det är svårt att förklara men den var kraftlös och ingen styrka. Sjukgymnasten trodde att det skulle ta knappt två månader innan allt känns som förut men att det succesivt kommer bli bättre. Min förhoppning är att jag kommer kunna tävla redan nästa helg men det får tiden utvisa samt besöket hos ortopeden. Kommer framöver behöva köra mycket utförsträning för att övervinna räddslan att ramla igen. Men först ska jag låta kroppen läka ihop.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag har fått till en hel del kvalitetsminuter på löpbandet. Tack till  http://innerjoy.se/ som gör det möjligt för mig att ha tillgång till Östersunds bästa gym.

 

 

Det drar i hop sig!

Nu börjar det dra ihop sig ordentligt till premiär tävlingarna i Bruksvallarna, och jag börjar känna det där pirret som hör till tävlingarna. Jag tror att ett visst pirr och nervositet är bra, då är man laddad och fokuserad på det som komma skall. Sen ska inte nervositets bägaren rinna över, då presterar man sällan speciellt bra. Läs mer

Missar premiären

Förra söndagen rullade jag mot bruksvallarna för en veckas läger men redan på tisdagen drog jag årets första vurpa och det gick lite värre till än vad det vanligtvis brukar göra. Det var sjukt isigt och dåligt pistat, det gynnade inte mig som redan är lite små vinglig utför. Jag släppte på för ville inte ploga bort vallan och ploga sönder kanterna på skidorna. Något jag fick sota för, jag flög som en vante och tog för mig med vänster hand. Hur som helst så åkte jag hem och tänkte att det bara var en rejäl smäll jag fått på axeln och typ biceps muskeln. Så jag tog smärtstillande och stack ut och tränade igen. Men jag kände att varje stavtag jag tog så högg det till av smärta. Åkte hem igen för en sak jag har lärt mig är att aldrig gå emot smärta när det gäller skador, det tar bara längre tid. Jag fick tillgång till att träffa världens bästa sjukgymnast på onsdagen något jag är väldigt tacksam över att jag fick möjligheten att göra. Hans order var att inte gå emot smärta och att åka hem och göra en mr på axeln. Det är inte det lättaste att komma till i sjukvården så någon mr har jag inte gjort än däremot en vanlig röntgen som inte visa något men det förstod jag också, att inget var av.  Får hoppas på att det släpper denna vecka men ska försöka få till en mr eller ett ultraljud nu de närmsta dagarna för att se vad det är exakt som är skadat. Än sålänge får jag nöja mig med att köra med en stav och bålträning. När man får ont någonstans inser man verkligen hur viktigt det är att ha en fungerande kropp. För att prestera så måste allt vara på topp. Det gäller för mig att vara smart nu, att köra med en stav är bra träning men det blir ganska snebelastat och mycket benträning. Vilket kan leda till andra överbelastningskador, så nu ska jag ha lite is i buka. Idag bestämde jag mig för att det tyvärr inte blir någon bruksvallstävling för min del i år. Jag kan fortfarande bara åka med en stav och tävlingarna är om tre dagar. Vill inte ta någon risk att ödlägga tävlingarna som kommer efter bruks.

 

 

.evelina-skiproam

Drömmer mig tillbaka till dessa härliga dagar i Idre med Emilia och Maria.

Premiärtävling och lite lägerdagar

Tack till vädergudarna som har gjort det möjligt att få en riktigt bra inledning på den här skidsäsongen. Såhär mycket skidor som jag har åkt denna höst tror jag aldrig att jag har gjort förut. Igår körde jag till och med säsongens premiärtävling i Orsa, 10 km stakrace!

Tävlingen gick bra, jag vann och kroppen kändes piggare än vad jag hade förväntat mig. Det är alltid lite spänt och nervöst inför de första tävlingarna på säsongen. Man har förväntningar och förhoppningar om att den träning som har gjorts sedan Maj ska ha gett resultat och att utvecklingen ska ha gått framåt. Det är svårt att avgöra det under sommar och höstträningen, visst kan man ha en känsla åt vilket håll det går och såklart testa av formen med tester eller löp- och rullskidstävlingar men det är ändå först när skidtävlingarna drar igång som det verkligen visar sig.

Efter tävlingen igår åkte jag, Claes och Jocke vidare till Idre för att få några lägerdagar här innan vi far vidare till tävlingarna i Bruksvallarna fram emot helgen. I bruksvallarna väntar 5km fristil på Fredag och 10km klassiskt på Lördagen, jag står över sprinten på Söndagen för att kunna åka hem till Umeå på Lördag efter tävlingen. Redan på Fredagen veckan efter åker vi till Schweiz för att dra igång Ski Classics säsongen med en prolog på 10 km i Pontresina. Därför blir det skönt att få några dagar hemma i Umeå nu när jag varit på resande fot i nästan fyra veckor.

  

 

Hej mitt vinterland

Idre bjöd på en fin 4,2 km slinga och bra preparering, så de första dagarna med snö under skidorna var en ren fröjd. Det var så skönt att åka skidor igen! Timmarna rusade förbi och vips så var lägret över. Jag fick med mig två bra fartpass och många timmar med skidvana. Tycker att det redan dag två kändes avslappnat och tekniskt bra, men såklart finns det vissa saker som man måste tänka extra på. För mig handlar det bla. om att få ett tidigt frånskjut i diagonalen och det är något jag får tänka lite extra på i början innan det sitter ordentligt.
Efter lägret har det blivit några dagar med jobb för mig och lite lugnare på träningsfronten. Nu är väska packad igen för idag åker jag till Bruksvallarna ihop med sambon och hans klubb som sällskap. Prognosen säger snö första dagarna och ganska många minusgrader. Ser fram emot att komma till ett riktigt vinterlandskap och ska verkligen njuta av att åka skidor! Blir kvar i Bruksvallarna 6 dagar, och sen är det inte många dagar tills jag vänder tillbaka-men då med mer fjärilar i magen och laddad för tävlingspremiär!

Skidor på Idrefjäll – svårslaget

Nu är jag hemma i Östersund igen efter några fantastiska dagar på Idre fjäll tillsammans med teamet. Vi har hunnit med många bra pass och fått bra med skidvana. Känner mig inte längre som bambi på hal is. För min egen del har det blivit många stakpass, eftersom att jag behöver utveckla stakningen mer. Men genom att jag stakat mer känner jag att jag inte bara utvecklat stakningen utan även skaten. Jag orkar nu köra mycket längre upp i backarna på treans växel än vad jag gjort tidigare trots att jag skateat mindre. Spåren på Idre fjäll har varit i världsklass för att vara slutet på oktober, nypistat 4 km långt spår varje morgon, inte en sten i spåret, sol och förhållandevis lite folk. De enda som var där samtidigt som oss var landslaget och skidskyttarna och några få klubbåkare. Det gjorde att man kunde åka i sitt tempo utan att det var en kö runt spåret.

Innan jag åkte till Idre så gjorde ÖP (Östersunds posten) en intrevju med mig, den kan ni läsa om här: http://www.op.se/skidsport/langdskidor/evelina-bangman-om-nya-teamet-som-bara-satsar-pa-tjejer-och-om-att-aka-med-vm-medaljoren

Här i Östersund har de lagt ut ca 2,5 km långt skidspår men jag ska försöka ta det lite lugnare med träningen även fast spåren ser helt gudomliga ut, vilan är minst lika viktig som träningen. Passar bra att komma hem och lägga sig på Bemern. Det är en madrass som ökar blodcirkulationen och påskyndar återhämtmingen. Nu är det bara cirka tre veckor kvar tills det brakar loss med säsongspremiären i Bruksvallarna. För min del är inte det den viktigaste tävlingen vilket är skönt. Jag åker oftast bäst när det är lopp som är lite mer avspänd stämning runt omkring och det tycker jag inte brukshelgen är men det är skönt att få lopp i kroppen och komma in i tävlingssäsongen. Även om tävlingarna egentligen drar igång mer efter jul. Får se om jag kör alla tre loppen eller om jag nöjer mig med 10 km klassiskt på lördagen.