Idag har har jag varit på Jamtkliniken för en liten check hur det ser ut med styrkan och stabiliteten. Men också för att få nya övningar att jobba vidare med så att jag hela tiden ska utvecklats och bli bättre. Jag har under hela min karriär som skidåkare åkt väldigt mycket på min styrka men det är inte förrän jag började jobba mycket med stabiliteten som jag har kunnat känna mig stark.

För drygt ett år sedan tog jag kontakt med Jamtkliniken då jag kände att jag självt  hade svårt att komma vidare i mitt arbete att bli stabilare. Jag var stark, men eftersom jag inte var tillräckligt stabil gick kraften inte alltid åt det håll dit det är mest fördelaktigt.

För mig har det här hjälpt mig mycket att kunna hålla tekniken mycket bättre även när jag börjar bli trött. Extra roligt var att titta på inspelningarna från König Ludwig Lauf och se att tekniken faktiskt satt mycket bättre än tidigare precis som det kändes under loppet. Det ger motivation att fortsätta arbetet med detaljerna i både styrka och stabilitet för att utveckla tekniken ännu mer.

Britta

Träna vet ni ju att vi gör redan, vila gör vi också ibland, mer under tävlingssäsong än under träningssäsong. Vad innebär då en vilodag för oss elitskidåkare? Självklart betyder en vilodag olika för olika personer beroende på vilket liv man vid sidan av skidorna.

En vilodag för mig betyder att jag försöker planera in så lite som möjligt och ta dagen precis som den kommer för att ge kroppen den bästa återhämtningen. Då jag varken pluggar eller arbetar för tillfället har jag lyxen att kunna göra det. Jag prioriterar alltid en sovmorgon eftersom jag är en person som gillar att inte behöva väckas av en väckarklocka. En lång och god frukost gör jag nästan alltid om jag har sällskap hemma som jag hade idag. Då bakar jag scones (bästa receptet om du klickar på länken), sedan gör jag gärna en äggröra och en stor kanna med kaffe.

(vilodagsfrulle från arkivet..).

Idag blev det en ”lunchbastu” hemma för att mjuka upp kroppen innan jag åkte in till byn för att träffa min underbara och otroligt duktiga naprapat Josefine som precis har öppnat en egen mottagning – Naprapatkliniken Åre , både modigt och så roligt tycker jag! Det är viktigt att jag sköter mig och ger min kropp behandlingar med jämna mellanrum för att alla kroppsdelar ska fungera och skador ska utebli.

Efter behandlingen var vi tvungen att testa det nya creperiet på byn och satt där läge och både åt gott och drack kaffe i solen som strålade in genom fönstret.

Hemma igen, läsa tidning i soffan, skicka något mail och blogga här fick bli en avslutning på eftermiddagen innan det var dags för middagen.

Som ni märker, jag sliter inte ihjäl mig om jag inte behöver när det står vila på mitt träningsprogram, men det är också det som är min filosofi med just dessa dagar.

Tack för att ni tog er tid och läste,

Lina

Holmenkollmarsjen, Kristinaloppet, Engelbrektsloppet – noen av de viktigste rennene for oss i løpet av sesongen. Hvorfor?

For egen del er Holmenkollmarsjen et stort mål – her vil jeg prestere og gå fort. Rennet er en utmerket gjennomkjøring med tanke på Birken, det er et helproft arrangement signert Skforeningen, og det gir god matching. I år møtte jeg riktignok ikke de store langløpskanonene som Vibeke Skofterud, Inger Liv Bjerkreim Nilsen og Tuva Toftdal Staver, men jeg fikk matchet meg godt mot gutta.

Det er viktig å gå slike renn for egen del, men det er og viktig at vi som konkurrerer i Ski Classics er med på å gi langløp status lokalt. Når stjernene Sundby, Pølsa, Rønning, Dyrhaug, Tønseth m.fl. stiller i herreklassen, gir det PR og oppmerksomhet til maratonutgaven av langrennssporten, samtidig som de litt bak kan måle krefter med storløperne. Herrenes løp i dag, der Pølsa staka, viser at langløp er noe annet enn tradisjonell langrenn. Når Inger Hegstad Kruger – mora til Simen med sølv fra U23-VM – slår jenter som er topp-15 i NM, er det både utrolig imponerende, men også et tegn på at egenskapene du må ha for å gå fort i langløp er andre enn de som kreves for å gå fort på 10 eller 15km.

Nina har i mange år gått Kristinaloppet og Engelbrektsloppet. I år har hun levert stafettpinnen videre til Lina, som fikk god matching mot gutta i dag – og som helt sikkert får det i morgen også. Gjennom slike renn er vi synlige i sporet, vi er synlige for sponsorer, vi er synlige medialt.

Når jeg hvert år velger flere renn på hjemmebane, er det også fordi det er enklere å forberede seg med kortere reisevei og normal arbeidsuke (jeg trenger ikke å ty til snille kollegaer som støtt og stadig må steppe inn på fredager).

Dessuten er det hyggelig å møte andre løpere – om det er verdensstjerner, mosjonister, tanta mi, venninner, eller gamle lagkompiser. Her er vi samlet, Skifolket på Hjemmebane.