månadsarkiv: februari 2014

En sterk generalprøve

Bare en uke igjen!

Team SkiProAm gikk inn til 2., 3., 6. og 12. plass i TjejVasan. Generalprøven til Vasaloppet viser at vi er på gang. Om nøyaktig en uke gjelder det, årets store mål for langløperne er utvilsomt Vasaloppet.

Teamet er godt i rute. Sara med sin elegante diagonalteknikk og jevne fart er på vei hjem fra Sochi og kommer til å forsterke troppen. Lina, teamets aller sterkeste på staking i motbakke og på tungt føre, ligger i hardtrening i Åre. Britta, med en andreplass fra TjejVasan, sterk både mentalt og fysisk, har uttalt at ”Jag skal vinne Vasaloppet” uttalige ganger. Annika, treeren fra i går, er spurtsterk og god på rykk. Nina, som har slitt med skiene i flere konkurranser, er utholdenheten selv. Blir det skikkelig sliteføre, er hun garantert med i toppen. Mens pølsemerkene har knekkgaranti, har Nina Lintzen anti sprekkgaranti. Selv har jeg tidligere i vinter vært ansett som hjelperytter i Vasaloppet. Men siden jeg nå flere ganger har bevist at jeg kan stake, blir jeg i utgangspunktet løper på lik linje med de andre jentene. Planen denne uka er rett og slett å finne overskuddet, innimellom jobbing og studier.

Vi registerer at Seraina Boner går et imponerende løp i OL. 9. plassen på tremila vitner om solid form. Laila Kveli er på gang, hun var en av få i feltet som bidro med å dra (mye) i går. Med litt tunge ski i går fikk hun heller ikke vist seg fra sin sterkeste side. Susanne Nystrøm satser knallhardt mot neste helg, så hardt at hun valgte å stå over ”Susanne-rennet” TjejVasan. Sandra Hansson er alltid å regne med når det er snakk om Vasaloppet. Gårsdagens vinner Sofia Beckur vil være med i tetkampen dersom hun stiller. Russerne blir farlige. Det kommer helt sikkert overraskelser også, løpere man ikke regner med på forhånd. Og hva med Vibeke Skofterud, finner hun gullformen på en uke?

Men vi er seks sterke jenter. Team SkiProAm skal være med og kjempe om seieren. Neste helg stiller vi hele troppen – endelig!

Vasaloppsförberedelser

Lämna ett svar

Halvvägs in i Ski Classics säsongen står snart det största, längsta och mest prestigefyllda loppet för dörren och den sista uppladdningen inför denna urladdning böjar snart.

Efter att ha dubbeltävlat helgen efter hemkomsten från Tyskland då jag vann både Kristinaloppet och Engelbrektsloppet hade jag förra veckan en bra träningsvecka på hemmaplan som jag avslutade med ännu en långloppsseger då jag i söndags vann Andörjan i Älvsbyn.

Den här veckans höjdpunkt blir Tjejvasan på lördag och någon optimal uppladdning för den tävlingen har det tyvärr inte alls blivit. Vid sidan av skidåkningen är jag både egen företagare och snödoktorand, tre roliga sysselsättningar som lite oturligt har högsäsong samtidigt vilket gör att det vissa veckor är extremt svårt att få tiden att räcka till och nu råkar det vara en sådan vecka, där allt och lite till helst ska göras samtidigt.

Det finns i dagsläget bara två snöforskare på universitet i Sverige och efter de svenska framgångarna i OS och de svenska åkarnas fantastiska skidor har folk från när och fjärran, media och privatpersoner, hört av sig för att fråga om jag har någon teori om vad som ligger bakom detta och vad som är speciellt med olika typer av snö. Det har dessutom inte funnits en gubbe i skidspåret som inte pratat om spann och strukturer. Frågorna är naturligtvis intressanta och snö är ett komplext och spännande material men för att kunna fokusera åtminstone lite på mitt eget idrottande vilket är det som är allra viktigast för mig just nu, så avböjer jag alla uppdrag som jag inte absolut måste vara med på. Om det skulle vara så att jag har någon teori om skidor och glid så kan det även vara så att jag i dagsläget inte skulle vilja berätta om det heller.

Efter Tjejvasan är min plan att spendera några dagar i Idre för att i lugn och ro kunna ladda upp och genomföra ett par bra träningspass innan Vasaloppet.

/Nina

Tolv dagar kvar!

Lämna ett svar

Jag har inte gott om tid på mig men jag har tolv dagar, tolv dagar som jag ska ta vara på! När vi kom hem från Europa så kom nästa förkylning för min del, jag vet inte vilken det är i räkningen efter jul och det är ingen ide och räkna heller, för det blir jag inte lyckligare av. Men nu står jag på skidor igen och det är fantastiskt. Kroppen reagerar på en gång när jag drar igång med träningen och kräver både mer mat och mer sömn och det är positivt! Jag kommer att stå över Tjejvasan då jag vill ha och behöver varje dag i lugn och ro som jag kan få för att försöka komma i en någorlunda form till Vasaloppet. I morgon blir det en vilodag och på torsdag börjar programmet som jag ska försöka följa till punkt och pricka till starten går nästa söndag. Jag hoppas att min kropp kommer att vilja samarbeta med mig och att vi är klara med sjukdomar för en tid framöver för är det någonting jag är sugen på nu så är det att få tävla!

(Foto:Skiproam)

Lycka till alla som ska åka Tjejvasan på lördagen:)

Kram på er, Lina

Damerna måste få en egen start – Anders Selling!

5 svar

Anders Selling, VD för Vasaloppet, har fått fler förfrågningar av oss gällande att låta damer elit starta före, – innan Geir Nilsen skrev om detta på langrenn.com den 2 februari 2014. Inget har hänt.

Förrän i dag. Då skickade vi ett mail – igen och frågade Anders Selling. Svar: – Nej! Vi tycker också det är en BRA IDÉ, men kommer inte göra det under 2014.

Jag lånar langrenn.coms bild här, som visar två ledande elitdamer från König Ludwig Lauf, Tuva Toftedahl Staver och Laila Kveli omgiven av herrar. Detta hindrar bland annat tjejerna från möjligheten att ha koll på varandra i tävlingen och att de inte får ta del av spurtpriser, därför att det är för svårt att få syn på dem när de kommer fram till spurtlinjen…

Jizerska skulle ha gjort det om tävlingen körts. La Diagonela, som blev i stället, gjorde det galant. Birkebeinerrennet kommer göra det. Årefjällsloppet gjorde det med succé 2013. Vad är ditt problem med att låta damer elit starta före, Anders Selling?!

Om du också tycker att det är en bra idé – förstår vi inte vad som hindrar dig. Du har haft hela vintern på att förbereda. Det enda som krävs är 15 minuter. En liten kvart, och problemet är löst.

Det är nämligen inte herrar elit, som syns på bilden ovan, som stökar till det, utan det är elitmotionerande män som ser dessa damer som konkurrenter, rent av ”skalpar”, som de antingen ska slå eller ta draghjälp av. Detta är inget påstående utan berättat för mig av män som stod i startfältet i Marcialonga.

Facit från just Marcialonga och König Ludwig Lauf är bedrövlig gällande detta. För TEAM SkiProAm:s del blev Nina Lintzén fälld och fick två par stavar brutna innan hon ens hunnit 200 m från start. Loppen går i klassisk stil, men det skatades friskt i uppförsbackarna, vilket gjorde att damerna fick åka om samma grupp män fler gånger. Dessa ville i sin tur inte släppa in någon dam i spåret framför sig och det blev en kamp. Andra åkte på tjejernas bakskidor för att få lite skjuts.

Få, om det ens är någon, elitmotionärer förstår att tjejerna har sin egen tävling och att det är viktigt för dem att inte hindras från att komma fram. De åker ändå fortare än motionärerna, som inte orkar följa i slutet. Konsekvensen blir att elitmotionärer har förstört bra placeringar för många elittjejer som annars haft möjlighet till pallplacering.

Detta är osportsligt och kan enkelt justeras från arrangörens (läs Vasaloppets) sida. Det ända som behövs är start 15 minuter före. Kom igen, vad väntar du på Anders Selling!

En annan poäng, som är mycket viktig, (också för Vasaloppet), är sponsorer och möjlighet att följa sina idrottare på TV. Här är några kommentarer vi fått:

PS: I skrivande stund fick vi en inbjudan från dig Anders Selling om att ”byta några ord om vårt särintresse”. Trevligt! Saken är den att detta inte bara är i SkiProAm:s intresse, utan vi vet att många duktiga elit tjejer inte ens anmäler sig till Vasaloppet på grund av rådande omständigheter.

Tack för inbjudan, vi kommer gärna, inte för att byta några ord, utan för att hitta bästa sportsliga lösning för alla deltagare 2014. Det handlar om att elitidrottare, både damer och herrar får så bra villkor som möjligt i sin långloppssatsning.

//Runi Wold, delägare TEAM SkiProAm

Vasaloppet – Landrins Bil sponsrar TEAM SkiProAm

Lämna ett svar

Vasaloppet är en serviceintensiv aktivitet för alla involverade parter. Landrins Bil AB i Västerås, ställer upp med extra servicebil, en Mercedes Vito, till oss! Bilen kommer att användas i de sista tävlingarna i SWIX Ski Classics, – Vasaloppet, Birkebeinerloppet och Årefjällsloppet.

Att serva tjejerna i TEAM SkiProAm på ett bra sätt betyder allt. För att kunna kämpa om en pallplats är det avgörande att alla serviceled fungerar. Teamet som kör består inte bara av åkare och vallare och ledare, utan även av värdefulla frivilliga som till exempel ska langa dricka.

Landrins Bil gör det möjligt för oss att bland annat frakta folk och utrustning ut till kontrollposter, – helt enkelt att vi kan planera logistiken inför tävlingarna på bästa sätt.

Vi är tacksamma för detta och ser mycket fram emot att kunna serva våra tjejer i TEAM SkiProAm ännu bättre!

Holmenkollmarsjen: Årets arrangør igjen?

Lämna ett svar

Jeg går mange turrenn, noen tradisjonelle renn. Men ingen er så dyktig arrangør som Skiforeningen.

I dag var det duket for Holmenkollmarsjen. Alt av informasjon ligger ute på nettsidene, startnummer kan hentes to dager i forveien. Det går skyttelbusser fra Oslo S, Holmenkollen og Huseby inn til start i Sørkedalen. Ole Kristian Sørland er tilgjengelig for spørsmål til startskuddet går, selv i går fikk jeg svar på et spørsmål etter to minutter. På arrangementer ute i Europa har vi opplevd at den informasjonen som gis på lagledermøtet eller som ligger ute på nettet, ikke gjelder når vi kommer til renndagen.

De er dyktige, og når starten går er det preppet flere spor og lagt på ekstra, ren snø enkelte steder. Riktignok blir det løst etterhvert, men det er ikke Skiforeningen, men heller været, sin skyld. Informasjonen over høyttaleranlegget er oversiktlig. I et turrenn jeg gikk i år lå det flust av grus i den utlagte snøen. På drikkestasjonene er det både vann, saft, sportsdrikk, noen steder Cola, bananer og annen fast føde. Vi får tilbud om mer drikke enn bare ett beger, det er uvanlig på turrenn. Her skal ikke deltakerne gå tomme!

Drikkelangerne står ute med drikke, slik at vi slipper å stopp opp for å plukke opp begrene. Jeg skjønner godt at mange andre arrangører ikke har kapasitet til slikt, men likevel: Det er ikke tilfeldig at Skiforeningen skiller seg ut også her.

Traseen er godt merket. Det er piler, skilt for hvor langt vi har gått og når neste drikkestasjon kommer. I mål får vi skistropper, riktignok er de sponset, men shit au. Jeg bryr meg ikke så mye om det, det viktigste er at jeg slipper å gni skiene mot hverandre eller få unødig med riper i dem. Så er det bare å følge køen nedover, først er det saft, bananer og kjeks – så kommer pølseboden. For pølser har jeg lyst på etter 53 km i nydelig Nordmarksterreng. Sponsor United Bakeries deler ut goodie-bags, muffinsen går ned på høygang. Sekken jeg pakket før start hentes før jeg i det hele tatt har kommet bort til bagasjeutleveringen. Garderobeteltet er oppvarmet. Premieutdelingen går fort, og den får akkurat nok oppmerksomhet. De få som vil se på, gjør det – for dette er først og fremst et massemønsringsrenn.

I fjor (tror jeg det var) stemte jeg på Skiforeningen som årets arrangør. Det kommer jeg til å gjøre i år også, jeg kan ikke skjønne hvem som skal ta dem.

Det ene lille jeg ser de kunne gjort annerledes er å la de beste damene starte enten kl. 8 sammen med 65+ eller sammen med de beste mennene. Da vil både tidene bli bedre, og vi vil få et mer reelt oppgjør mellom oss kvinnene. Men likevel: Vi fikk lov til å stå foran i pilje 2. Starter Espen Jonhaugen annonserte: ”Siden det er en måned til kvinnedagen, får dere gå to meter lenger fram”. Noen smågretne menn bak oss protesterte, men sorry gutta: Vi slo dere likvel. Skiforeningen skal ha ros for at de samlet det beste kvinnene på en linje, i enkelte andre renn i år har jeg måttet stille i klynga av menn og vært flere minutter bak etter noen km.

Så hvordan gikk det med meg? Jeg sjanset med smøringa og la klister oppå voksen jeg la i går, for deretter å toppe med VR55. De første 6-7km var det nemlig nærmest is. Jeg staket og følte meg skikkelig pigg. Skulle dette bli årets løp, i løpet signert årets arrangør? Oppover mot første spurtpris kom isingen, og jeg stod stort sett og staket. Det var derfor overraskende at jeg hadde nesten 1 minutt på Inger Liv B. Nilsen på toppen. Etter hvert tok hun meg igjen, hun regelrett gled ifra meg. Det ble trått innover med tidvis kladder og ising utenfor sporet og null feste i sporet. I etterpåklokskapens lys skulle jeg enten gått på blanke ski eller i det minste droppa klisteret. Men det var mitt valgt å legge klister. Inger Liv gjorde et kjempeløp og er årets verdige vinner av Holmenkollmarsjen. Selv endte jeg cirka 6 ½ minutt bak, men tidsmålingen viser at jeg tapte 1 minutt de siste 3km ned fra Frognerseteren… Gratulerer til Arne Post og Inger Liv, og til Skiforeningen!

Ett team i arbete – König Ludwig Lauf

Lämna ett svar

König Ludwig Lauf söndagen den 2 februari, 09:20. Jag hör helikoptern, – de två första snöscooterna syns i backen. Jag vet att strax bakom dem kommer det ett tåg. Först kommer en, sedan kommer det en färgsprakande svans i utförsställning bakom.

Nu kan jag börja hälla upp dricka och börja spana efter rosa. Hjärtat bankar lite fortare. Jag är redo, jag väntar på mitt team. Olle SMS:ar att Nina inte tog dricka på första kontrollen. Viktigt att fokusera på att just hon får i sig. Ole Jörgen skickar ett meddelande strax därefter. – Alla tjejer ligger bra med.

Jag ser en rosa dräkt, det är Annika som kommer först. Vilket spår väljer hon, ser hon mig? Jag ropar och hon byter spår. I en 10-dels sekund möts våra blickar. Japp, flaskan sitter i handen.

Sedan två rosa i rad. Samma procedur. Jag skriker NINA!!! Hon tittar upp, tar flaskan. Snabbt, jag hinner bara skrika SOL!!, – hon förstår och flaskan sitter i handen. Lina ser mig och tar flaskan i ett svep när hon kommer på höjd med mig. Dricker och slänger flaskan precis där de andra har slängt sina. Det är så lång tid det tar att få i sig vätskan.

Jag hämtar flaskorna, samlar i hop extrastavarna, tar väskan med dricka och springer för att hinna stå klar på nästa kontroll. Vi är ett team i arbete.

Vad är skillnaden på manligt och kvinnligt team?

Lämna ett svar

I går på presskonferensen fick Annika och Solfrid frågan om hur de upplevde skillnaden på ett manligt och kvinnligt team.

Vi har diskuterat det lite i teamet och kommit fram till att det inte är någon skillnad. – Vill man bli bäst, så tränar man hårt, har en plan med sin form och är disciplinerad, oavsett om man är man eller kvinna, säger Nina.

– Men det kan vara så att det skillnad på team beroende om det är ett mixed team eller ett rent herrteam eller ett rent tjejteam, menar Lina. Det är ju de personliga förutsättningarna som ändå till sist utgör teamet.

I TEAM SkiProAm är kärnan alla i teamet. Vi har roligt och vi skapar glädje och framgång utifrån de egna starka sidorna. Vi visar hänsyn till varandra, men inte på ett mjäkigt sätt, utan det sker utifrån respekt och viljan att få fram bästa resultatet för alla inblandade, både åkare och teamledare.

Men, så klart, – vi är KVINNOR, inte träningsmaskiner. Vi gillar att snygga till oss på kvinnligt vis. Det kanske är den största skillnaden? 😉 – säger Annika med glimten i ögat.

Tankar inför morgondagen.

2 svar

Igår packade vi ihop väskan igen och lämnade Seefeld, det tog inte lång tid med bilen innan vi var i Tyskland och vid vårt nya ställe med kommande utmaningar – Oberammergau. Min kropp har verkligen varit sliten efter Marcialonga, som jag skrev tidigare så tyckte jag att det gick bra att åka sju mil när jag väl höll på men jag har fått tagit smällen efteråt istället. Jag har fått tagit två hela vilodagar samt tre dagar med ett ett pass om dagen när vi har varit i Seefeldt. Förutom tröttheten så har mina luftrör varit tärda och mina triceps har knappt gått att tagit på. Men nu vet jag hur kroppen reagerar på ett långlopp och jag tror faktiskt att den kommer att reagera bättre och bättre ju längre jag får vara igång och ju fler lopp det blir.

Nog om allt “elände”, idag har vi testat skidor och kört delar av banan. Det är platt, platt och så mer platt. Så jag kommer likasom alla andra tjejer i teamet endast att staka i morgon och skippa fästet. Kroppen kändes piggare idag än vad den har gjort på två veckor så idag åkte jag verkligen hem med en bra känsla från skidspåret. Jag tror att loppet i morgon kan passa mig bra om kroppen känns fortsatt bra och mina triceps vill samarbeta med mig. Loppet är ju dels lite kortare än förra helgen och sen blir det ännu mer stakning. Så i morgon är det bara att ta fram alla långa stakpass jag har gjort i sommar, stakintervaller och chins.

Foto: Skiproam

Håll tummarna i morgon, vi startar kl 09.00.

Lina