månadsarkiv: januari 2013

På väg till König Ludwig Lauf

Alltid trevligt med tysk gemütlichkeit!

Ca 10 timmars bilresa från Västerås ligger Ring hotel Sellhorn i Hanstedt,Lüneburger Heide, strax syd för Hamburg. Vi återkommer gärna hit.  Det är ett familjhotell som ligger nära motorvägen, har god mat, mycket trevligt bemötande och en hemtrevlig atmosfär.

Chauffören tyckte det smakade jättegott med en weissbier efter alla timmarna i bilen. Mycket kolhydrater, – bra uppladdning inför König Ludwig Lauf på lördag, tyckte han. Dessutom stod det ju König Ludwig på glaset…

Ett annat stort plus är sängarna… Varje gång vi varit där tänker jag införskaffa ny när jag kommer hem. För 50 +:are helt perfekt. Med enkla knapptryck ställer man in högt läge för huvud och ben. Känns som man ligger i en solstol och kollar på TV. Hur skönt som helst. Jag brukar vakna någon gång varje natt annars, men inte nu. Sov oavbrutet fram tills frukostdax. Med tanke på 8 timmars bilresa ner till Oberammergau passade vi på att verkligen njuta spa-avdelningen efter frukost. En väl vald tidpunkt. Vi hade hela för oss själva. Där finns, förutom en inbjudande 30 graders pool, olika uppfriskande doftduschar, bastu och relax. Våra badkläder glömdes kvar i bastun, så det blir definitivt en stopp där på hemvägen också. Hade det blivit i alla fall, men nu har vi en bra ursäkt!

SM 2013 i Falun – en stilstudie i kurvor.

Det gick vasst utför.

Vi passade på att njuta starten på SM längdskidor på plats i Falun igår. Skiathlon 15 km för damer och 30 km för herrar. Vi tog oss upp för mördarbacken, och ställde oss vid den skarpaste kurvan på väg ner mot stadion igen.

Efter damloppet, som Emma Wikén vann så suveränt, såg vi hur de flesta killarna sprang runt nere på arenan och värmde upp. En enda aktiv utövare tog sig upp för att inspektera ”vår” kurva innan start.  Han kände efter med staven för att lokalisera isfläckar och sedan åkte han kurvan två gånger för att beräkna fart och balans.

Det går undan i de serpentinliknande kurvorna och man hinner inte tänka. Det syntes när sedan hela fältet kom farande.  En del blev tydligt överraskade av kurvans utformning, och minst 6-7 st ramlade och tappade fart och positioner.

Han som hade varit uppe och inspekterat före start ramlade inte. Killarna på bilden klarade sig också, men behövde jobba mycket med att behålla balansen.

Innan hade vi stått och diskuterat med andra som stod där hur vi själva skulle vilja ta oss an just den kurvan. Snövallen i det här fallet var väldigt lös och lite för långt ut, så om man hade bra fart uppifrån var chansen stor att tappa balansen och åka ur spåret. Vilket också skedde med fler.

Bättre då att ta höjd i början på kurvan, sänka tyngdpunkten, våga trampa runt i innersväng för att ta med farten vidare, – ungefär som en rallyförare.

Och det var just vad de bästa gjorde. På bilden ovan ligger Rickardsson först. Man ser tydligt hur han trampar genom kurvan, det samma gör Södergren. Markus längst bak, likaså. Han vann loppet i spurtstrid med Rickardsson. Anders Södergren trea.